Åldersgruppsledare

Situationer som man ska reagera på som åldersgruppsledare kan vara till exempel följande:

• någon saknar kompisar/kommer med som ny
• någon är annorlunda/ har svårigheter med något eller beter sig annorlunda
• någon slutar plötsligt dyka upp på veckomöten
• andra förändringar i gruppdynamiken.

Förändringar och situationer som de ovannämnda gör parterna speciellt sårbara och i riskzonen för att känna sig utanför i gruppen. Som åldersgruppsledare är det också viktigt att reagera om man märker att någon mår dåligt – även om det inte direkt skulle påverka gruppdynamiken.

Det är viktigt att du som åldersgruppsledare ingriper om du upplever att en situation avviker från det normala. Om du känner din grupp och är sensitiv för förändringar har du lättare att upptäcka förändringar i gruppen.

Om du som ledare märker att något eventuellt borde tas upp är det bra att först tala med en annan ledare, har ni samma syn på saken? För saken på tal med annan pålitlig äldre ledare om ni är osäkra. Tala också om det ni lagt märke till med kårens trygghetsperson. Tala med scouten i fråga om ni med ledarna är överens om att det behövs. Var gärna två om det känns bättre. Ta upp ämnet på ett diskret sätt t.ex. efter mötet. Fråga vad som pågår, berätta vad ni upptäckt och funderat på. ”Vi har märkt att du verkat lite ledsen de senaste veckorna, vill du berätta vad det kan bero på?”.

Försök att inte styra svaret genom hur ni ställer frågan: ”Vi har märkt att du verkat lite ledsen de senaste veckorna, har du det jobbigt hemma?”. Barn kan ofta ge fel svar bara för att slippa berätta var skon egentligen klämmer.

Ifall en scout berättar om sexuella övergrepp eller fysiskt våld i familjen: ställ inte följdfrågor som kan leda eller nyansera barnets beskrivning! Kontakta trygghetspersonen i kåren omedelbart. Lova heller inget som du inte kan hålla, t.ex. ”jag lovar att allt ordnar sig”. Säg istället: ”Vi gör vårt bästa för att lösa problemet”. Acceptera svaret ni får, men fundera noga vad ni kan göra utgående ifrån svaret ni fick.

Berättade barnet om mobbning i skolan? Ställ vidare frågor: Har hen talat om det i skolan, eller berättat för sina föräldrar? Berättade barnet om våld i hemmet? Kontakta trygghetspersonen eller kårchefen omedelbart. I alla situationer då du upplever att du behöver tala med en enskild scout, är det viktigt att du meddelar kårchefen eller en annan pålitlig ledare om saken. Om diskussionen kräver åtgärder är det viktigt att kårchefen är medveten om detta. Ta alltid situationen till tals då du upplever att situationen förändrats eller du kan ana dålig stämning.

Ta kontakt med barnets vårdnadshavare, om det inte finns särskild orsak att anta att vårdnadshavaren är en fara för barnet

Sammanfattat

• Om du inom scouterna blir orolig för ett barn eller en ung person ska du ingripa genast. En obehaglig situation kan uppstå plötsligt, men den kan också växa fram småningom.
• Det är viktigt att direkt ta kontakt med barnets vårdnadshavare, om det inte finns särskild orsak att anta att vårdnadshavaren är en fara för barnet.
• Tveka inte att reda ut ärendet och ställa frågor till barnet. Det är viktigt att du använder precisa uttryck och direkta frågor till ett barn, så att det inte uppstår missförstånd. Tala alltså direkt och utan omsvep om t.ex. våld.
• Om barnet är rädd att berätta ska du inte tvinga honom eller henne, men uppmuntra ändå. Försök undvika ledande frågor som ”Har mamma/pappa slagit dig?”. En bättre frågeformulering är t.ex. ”Vad har hänt?”
• Undvik att lova barnet eller den unga något som du inte kan hålla, t.ex. ”Bra att du berättade, nu ska det aldrig hända igen”
• Kom ihåg att behandla mobbningsfall och situationer av osakligt beteende konfidentiellt.
• Prata bara med de personer som behöver känna till frågan, och håll en respektfull och saklig ton.