Historia

År 1907 samlade Robert Baden-Powell (bland scouter känd som B-P) 20 pojkar på ett läger på Brownsea Island, utanför London. Denna händelse var början till scoutrörelsen, som idag har över 28 miljoner medlemmar.

Efter att tjänstgjort i kolonierna återvände han till England 1903 och märkte att områdets pojkar behövde något mer vettigt att sysselsätta sig med och kom då på idén att dela med sig av sina erfarenheter. B-P lärde unga mänskor att klara sig i naturen, ta ansvar för sig själva och samtidigt att ha roligt tillsammans, vilket vi idag känner till som scoutrörelsen.

1909 , d.v.s. två år efter lägret på Brownsea Island, samlades 11 000 scouter till en manifestation i London. Samma år dök även de första flickorna upp i scoutrörelsen. B-P insåg att scouting passar lika bra för flickor, men ville ändå att de skulle ha sin egen verksamhet för sig. Flickscouterna, ”the guides”, leddes av B-P:s syster Agnes tills B-P:s fru Olave Baden-Powell tog över flickorganisationen 1918.

Scoutrörelsen kom till Finland 1910 via Sverige. Finland var bland de första länder där scoutingen fick fotfäste.

1917 grundades Suomen Partioliitto – Finlands Scoutförbund som förenade scouterna i Finland. Förbundet upplöstes redan 1919. Strax efter detta uppstod åtta olika scoutförbund i landet. Flickorna och pojkarna fungerade i åtskilda kårer. Under den här tiden bestod scoutverksamheten av veckovisa möten, aktiviteter och utfärder. Veckomötena hölls ofta utomhus.

Fram till 1970-talet verkade flickorna och pojkarna i olika förbund. År 1972 grundades Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter ry och i samband med detta uppstod kårer med gemensam verksamhet för flickor och pojkar.

Finlands Svenska Scouter grundades 1975 av Finlands Svenska Scoutförbund (FSSF) och Finlands Svenska Flickscoutförbund (FSFSF). Förbundet började sin verksamhet 1976.

 

På scoutstigen ett halvt sekel

Under en sommarkväll tändes ljusen från en lägerdeltagare till en annan. Planen var att alla skulle ha gått från lägerbålet tillsammans med ett ljus i handen. Men ingen ville gå.

Så här beskriver hedersscouten Doris Stockmann den sista lägerbålskvällen under Finlands Scouters första stroläger Karelia år 1979.

Bakom fanns 9 år av digert arbete vars resultat var fusionen av Finlands Flickscout- och Pojkscoutförbund till en gemensam centralorganisation. Doris Stockmann, Dodo bland scouterna, fungerade innan fusionen som Finlands Svenska Flickscoutförbunds ordförande och var med och förberedde fusionen.

Det fanns en stark känsla av samhörighet. Då kände vi att vi äntligen hade lyckats.

Dodo har i det civila fungerat som chef för Akademiska bokhandeln, och inom scoutingen bland annat som Finlands Scouters och ordförande för flickscouternas världsförbund WAGGGs. Dodo blev intresserad av scoutingen 1946 genom en storasyster till en av hennes klasskamrater. Under den drygt halvsekel långa scoutbanan finns många tuffa ledaruppdrag vid sidan om scoutresor inom Finland och utomlands. Dodo minns med speciell värme den egna patrullens seglingsäventyr i Helsingfors skärgård.

Kårens segelbåt var usel att segla med, vilket gjorde den till en toppen skolningsbåt. Man märkte direkt om man gjort något fel. Vi hade med oss smörgåsar, som fick ätas först när vi kommit till Drumsö bro. På öarna övernattade vi på klipporna under bar himmel.

Under 50 år har den tekniska utvecklingen och förändringar i samhället även påverkat scoutingen. 2000-talets vargungar lär sig att använda epost istället för trafikmärken. På lägren duschar man under rinnande vatten och kontakten med scoutvännerna hålls via Facebook. Grundvärderingarna och idealen har förblivit desamma. Enligt Dodo har scoutingen fortfarande mycket att ge.

Inom scoutingen får var och en vara sig själv och alla respekteras för den man är. Dagens skolvärld är spretig och individcentrerad. Även familjerna är mindre i storlek och mer splittrade. Scouting kan erbjuda ett tryggt, långvarigt samfund, som räcker hela livet.

Dodo anser att det som är speciellt viktigt inom scoutingen är den ledarskapsutbildning som erbjuds och det internationella.

Det är en fin möjlighet att kunna träffa andra människor från andra delar av världen. Det är lättare att komma överens med anda, om man känner och godkänner de kulturella olikheterna.Mellan scouter uppstår direkt en gemenskap. Det är lätt att sitta ner och diskutera oberoende av var i världen man träffas.

Bild: Linus Törnqvist