Då jag fick frågan om minnen från scoutläger, var första ordet som dök upp halmmadrass. Tror det bara ett enda läger på 1950-talet jag avnjöt halmmadrass, men visst var det skönt. På 50- och 60-talet var det självklart att man bröt granris som fick bilda ett fjädrande golv under en presenning och på det hade man sedan sin madrass. Kårlägren var i allmänhet 7-10 dagar långa.
Tillredning av mat
Maten kokades förstås på riktig eld. Centralköket hade vanligen byggt upp en spis med stomme av meterved och på den lera, sand och stenar så att kastrullerna var på lagom höjd. De läger där vi hade patrullkök hade varje patrull en liten spis av några stenar där kastrullerna balanserade på elden. Lyxigt om man fick metallgaller på stenarna! På 1950-talet skulle man ha med eget smör och socker för lägerveckan. Det var troligen en vana från efterkrigstidens ransoneringskort. Besvärligt när man glömde smöret i solen och det smalt till ”apelsinsaft”. Man försökte ju nog krafsa ner smörburken i någon liten källargrop. Ofta fick lägret mjölk från någon bondgård,förstås i lösvikt i stora mjölkstånkor. Andra läger var det torrmjölk som gällde.
Hygien och sanitet
Hygienpass fanns inte. Efter måltiden var det disk, men om maten varit t.ex. Russinsoppa var det ofta ”oma tiski” där var och en gick till stranden och sköljde sin tallrik. Man ansåg att havet var så näringsfattig att litet tillskott var välkommet. Också den personliga hygienen sköttes i havet, med obligatoriskt morgondopp. Latrinen var ett besvärligt kapitel: Att sitta och balansera på en hal stör över en djup grop och få sin tröga mage att fungera… Om lägerplatsen var i ett stenigt område var latringrävandet också en utmaning. Minns att vi ett år grävde upp förra sommarens latrin då lägerområdet var så fullt av stenar och rötter, och det gick riktigt bra!
Klädsel under lägren
Vanliga lägerdagar var klädseln praktisk med shorts eller långbyxor och förstås ett scoutbälte där både ”puukko” och knoprep hängde, men till besöksdagen skulle alla klä sig i scoutuniformen, mörkblå bomullsklänning med vit krage. Också flaggpatrullen skulle klä sig i uniform och ha skor på fötterna till flagghissningen.Det fanns ett skilt klädtält där klänningarna hängde på självgjorda klädgalgar. Till besöksdagens program hörde förstås en gudstjänst. På förbundsläger användes den officiella klarblå lägerdräkten. Regnbyxor användes inte, kanske var de för dyra? När det regnade hade man lång regnrock, shorts och barfota.
Kontakt med familjen
Kontakterna och säkerheten var inte som idag. Närmaste telefon fanns kanske på flera kilometers avstånd. Till lägret kom man med turbuss eller hyrd buss, kanske en paketbil för utrustning, men vanligen ingen bil på lägret. Ibland var också lägerplatsen par kilometer från närmaste bilväg. Kontakt hem skedde med brevskrivning. På 1950-talet skulle man ha med papper och kuvert med hemadressen. Lägren på 1960-talet hade kiosk där man kunde köpa brevpapper, kuvert och frimärken. Flytvästar använde vi intem, även om vi hade tillgång till någon roddbåt. Men visst kunde vi alla morse…
