Månaden är december, året är 2020, och jag är i den position som föreningsaktiva tycker är så skrämmande och jobbig, med ett förtroendeuppdrag på väg att ta slut, och utan något nytt. Det är då som meddelande dyker upp i min inkorg. ”Alexander, skulle det vara dags för dig att #BliScout”. Jag är skeptisk. Jag? Jag är ju vuxen! 22 år, och i slutet av mina kandidatstudier. Inte kan väl jag bli scout? Och vad skulle jag ha att ge? Förvisso så tyckte jag under min militärtjänstgöring att det här med skog och natur är helt trevlig, och trots att jag nu bor i Helsingfors, omringad av betong och kollektivtrafik, så har jag ju vuxit upp på landet, och tycker om att vandra. Men ändå, inte kan man väl bli scout för det?

Jag heter Alexander Beijar, och är praktexemplet på att man visst kan bli scout som vuxen. Och inte nog med det, förutom att jag blivit scout som vuxen så har jag dessutom blivit vuxenscout under pågående pandemi. Det känns som om det borde finnas ett märke att få bara för det, jag fyller så många kriterier. Min roll i förbundet är chefredaktör för Scoutmedier, alltså webbversionen av det du just nu håller i handen. Scoutmedier hittar du på scout.fi, och där är målet och min vision att du som scout ska kunna läsa det som är relevant för just dig. Ifall du känner att det här med att skriva texter, träffa människor, kanske intervjua någon intressant eller varför inte en helt fiktiv text är något för dig, så är det fritt fram att höra av dig till mig! Scoutmedier görs av oss alla tillsammans, och jag vill jättegärna ha med just dig!

Mera om mig? Jag är i skrivande stund i slutändan av mina kandidatstudier i journalistik och kommunikation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, och planen är väl nog att fortsätta på den banan och inleda magistersstudier i höst. Vid sidan av mina studier så har jag haft möjligheten att jobba inom min egen bransch, och har bland annat hunnit väcka huvudstadsregionen över radiovågorna och jobba en hel del med just journalistik på webben på Svenska Yle. 

Men just det, jag var mitt upp i att berätta om hur jag blev vuxenscout. Efter lite (eller stundvis mycket) övertalande av ett par anonyma styrelsemedlemmar (ingen nämnd, ingen glömd tänker jag mig) så insåg jag att jag inte längre har något skäl att inte söka det här uppdraget. Och missförstå mig rätt här då jag säger att jag inte hittar skäl att inte söka uppdraget, det låter mer negativt än det är. Jag var från första början fast bestämd om att söka uppdraget, bland annat eftersom jag var i slutändan av ett förtroendeuppdrag, och inte hade något nytt att se fram emot, men också för att jag var lite nyfiken på att börja med något helt nytt.

Att börja scouta under pågående pandemi är kanske inte alltid helt optimalt, det måste medges. Det betyder bland annat att all kontakt jag haft med den här hobbyn är via Microsoft Teams, och alla scouter jag har träffat i scoutsammanhang har suttit hemma vid sitt skrivbord och i mina ögon uppenbarat sig bara genom en liten fyrkantig ruta. Det har ändå inte undgått mig att förundra mig över hur ofattbart stor den här organisationen är, och det känns som om jag varje vecka träffar någon som mitt i allt visar sig vara scout!

Jag ser jättemycket fram emot att i något skede få bli mer än bara en Teams-scout, och verkligen träffa folk. Fram till dess så är det väl distanslösningar som gäller, och det ska vi inte låta stoppa oss. Hoppas du har en skön vår och tidig sommar, och är det något du funderar över så är det fritt fram att höra av dig till mig!

Vi hörs!

Alexander

P.S. Mig når du på alexander.beijar@scout.fi