På denna sida publiceras fjärde avsnittet av scouternas julsaga. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.
- text: Ninka Reittu
- uppläsare: Paavo Kerosuo
- svensk översättning: Tove Hagström
- illustration: Ninka Reittu
Del 4: Julens magi
När de kommit fram till Grotoppen sätter sig herr Edward pustande ner på en stubbe. Där sitter han och ser på medan Annabelle och Matilda ställer fram mat till djuren. Det finns något för vart och ett av djuren. För fåglarna finns det högvis med nötter och fårtalg. Björnarna får bär, frukt och säd. Älgarna och hjortarna får kärvar gjorda av kvistar från lövträd. Vargarna och rävarna får njuta av ben och stekar som köttbodens köpman har skänkt bort.
Också Hacketunas sugga Amalia, hennes tre kultingar och gammeltackan Molna [mållna]får sin del av delikatesserna. Hilma räcker fram morötter åt ponnyn Bulle och den knaprar nöjt dem i sig. Sedan klättrar lilla Tyra upp på Bulles rygg och krafsar honom tillgivet på halsen. Bulle fnyser av välbehag.
Alla får någonting att äta så att de blir mätta i magarna. En hel del mat blir också över, och den staplar byborna in i en grotta i bergväggen. Där går det bra att ha ett matförråd.
Men för att maten ska räcka hela vintern behövs det någon som vaktar den här skattkammaren. Vakten ska se till att alla får ta del av maten på ett rättvist sätt. Den gamla skogsmusen är ivrig och anmäler sig frivillig. Den lyfter sin grånande nos mot skyn för att visa att även om den är liten tänker den inte låta sig trampas på tårna. Och skogens invånare respekterar verkligen den lilla vakten.
Till slut är allting bra. Skogsdjuren, familjen från Hacketuna och alla Potalaxbor börjar fira jul, var och en på sitt sätt. Det bjuds på härliga maträtter och hemmen är vackert och festligt pyntade. Friden sänker sig i allas hjärtan och det kan hända att en och annan börjar vänta på kvällens stora gäst.
– När kommer julgubben? tisslar Annabelle och Matilda otåligt.
– Det är lite svårt att veta i förväg hur han rör sig. Han kan vara någonstans i Afrika i den ena stunden och i nästa stund i Kuopio, svarar herr Edward och snor förnöjsamt sin yviga mustasch. Också i Hacketuna har familjen ätit julmat och nu ligger alla och vilar sig för att göra plats för efterrätterna.
Då knackar det tyst på dörren. – Julgubben! tjuter Annabelle till, och skuttar raskt iväg för att öppna. Men det är inte julgubben, utan en liten tomte. – Ni är alla välkomna till foten av Grotoppen. Så snart som möjligt! säger tomten, och är med ens försvunnen ut i skymningen.
Barnen och herr Edward klär hastigt på sig varma kläder och skor. Sedan selar de ponnyn Bulle och spänner honom framför släden. Med bjällrorna klämtande i seldonet ger de sig av mot Grotoppen. Alla är fulla av förundran, men anar också att det är julens magi som ligger i luften.
När de kommer fram till berget är redan alla andra Potalaxbor på plats. Den stora granen vid Grotoppen står där och skimrar i festdräkt. Den är dekorerad med ljus, julgranskulor och silverglittrande girlanger. Det är nog den vackraste och största julgran som barnen någonsin sett, och inte heller herr Edward kan påminna sig om att han någonsin skulle ha sett något motsvarande.
Och intill julgranen sitter julgubben i sin stora släde. Han är rödkindad och glad, och ser ut precis som han ser ut varje julafton.
Barnen rusar fram för att krama julgubben, och han skrattar så att skägget hoppar.
I julgubbens släde finns en julklapp till vart och ett av barnen och också till alla vuxna. Utifrån sett ser julklappssäcken ganska anspråkslös och liten ut, men när julgubben börjar plocka upp julklappar visar det sig att säcken är outtömlig.
Till slut blir det Annabelles, Matildas och herr Edwards tur.
– Hör ni bästa Hacketunabor, den här vintern har ni gjort något som är större än någon annan gåva. Mina tomtar har följt med vad ni gjort och rapporterat till mig. Ni har fått alla att dra åt samma håll och hjälpa dem som har det allra svårast. Det ger äkta julstämning, säger julgubben högtidligt.
– Därför har jag beslutat att ni ska få hälsa på hos mig i Korvatunturi!
Herr Edward välter nästan omkull när Annabelle och Matilda hoppar upp i famnen på honom och tjoar: Vi får åka till Korvatunturi! Jippi! Vi ska på riktigt till Korvatunturi!
Och så blir det faktiskt. Snart får julgubbens släde upp farten över den glittrande snön och lämnar bakom sig Potalax och alla traktens invånare som står kvar i skogen och hurrar för resenärerna.
Emellanåt känns det nästan som att de flyger. Slädens medar verkar knappt röra vid marken och renarna galopperar i en sådan fart att det slår gnistor om hovarna – som stjärnor.
De kommer fram till Korvatunturi när juldagsmorgonen gryr och fjällandskapet är kanske det vackraste någon av dem någonsin sett.
Sådan blev Hacketunabornas annorlunda jul. Den avslutades med en fest hemma hos julgubben, och ingen av dem kommer någonsin att glömma den underbara julmorgonen vid Korvatunturi – när allas hjärtan var till brädden fyllda med äkta julstämning.
Det här var den sista delen av scouternas julsaga. Fridfull jul!
Ge en immateriell julgåva
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.