Från denna sida hittar du den fjärde avsnittet av scouternas julsaga 2024. På jultorget har Myrk och Gry sett många stjärnor, den ena vackrare än den andra, men ingen som har känts fin nog att ge mamma och pappa i julklapp. Nu står de lite nervöst vid den allra sista torgboden.
I osäkra tider och då oroligheter i världen omkring oss pågår, kan den egna hobbyverksamheten ge trygghet åt barn. Vill du understöda hobbyverksamhet för barn genom att köpa en immateriell julgåva?
Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen
Det perfekta stjärnfallet, Del 4: Under lyckliga stjärnor
I Biskopsberga by har Myrk och Gry letat efter den fallna stjärnan hela kvällen, utan att hitta den. På jultorget har de sett många stjärnor, den ena vackrare än den andra, men ingen som har känts fin nog att ge mamma och pappa i julklapp. Nu står de lite nervöst vid den allra sista torgboden.
Mannen i boden ler brett bakom sitt tjocka skägg och önskar barnen välkomna till Jupiters stjärnbod. Gry flämtar till och knuffar Myrk i sidan.
– Hörde du, Myrk, stjärnboden?
Myrk har alldeles glömt bort att de är där för att returnera pappret och får först inte fram ett ljud. I huvudet virvlar en massa frågor omkring. Vad hade mannen för sig i pulkabacken på Toppluvan? Har han också letat efter stjärnan, och har han hittat den?
Till slut presenterar sig Myrk och Gry för mannen och ber generat om ursäkt för det som hände i pulkabacken, men mannen, som säger att han heter Jupiter Glans, bryr sig inte om det.
– Det var mitt eget fel. Jag glömde bort tid och rum där jag stod och spanande upp mot himlen, trots att jag visste att jag stod mitt i en pulkabacke.
Barnen känner sig lättade och frågar om den fallna stjärnan. Finns den kanske i stjärnboden? Jupiter stryker fundersamt sitt skägg och tittar upp mot himlen. Hans hund kommer springande och låter sig ivrigt krafsas och klappas. En skojig skata med en jultårta i näbbben landar på försäljningsbordet. Skatan vippar med stjärten åt olika håll och barnen har roligt åt den.
– Stjärnan har antagligen flugit längre bort från byn och kan ha gått i pyttesmå bitar eller till och med förvandlats till dammpartiklar, säger Jupiter.
– Men vi såg att den föll ner på jultorget! ropar barnen.
– Allt ser annorlunda ut på långt håll. Det är svårt att beräkna storlek och avstånd.
Jupiter böjer sig ner och tar fram en stjärnkikare. Myrk är fascinerad av de skickligt gjorda graveringarna på stjärnkikaren och tittar sedan på de tre benen den står på.
– Det här förklarar den konstiga smällen och de runda märkena i snön, skrattar Myrk och tittar på Gry.
– Vad ska vi då ge mamma och pappa i julklapp om stjärnan bara finns kvar som damm någonstans långt borta? frågar Gry frustrerat.
– Stjärnor kan jag nog erbjuda, säger Jupiter och ställer fram en tung sten i knytnävsstorlek.
Barnen kan inte tro sina ögon – inte kan de ju ge sina föräldrar en stenklump i julklapp!
Grys underläpp börjar darra och Myrk försöker trösta med en klapp på axeln.
Då lägger Jupiter märke till pappret som Myrk fortfarande håller i handen.
– Det borde synas flera stjärnfall till ikväll. De som ni såg tidigare var bara förspelet till något absolut magiskt! Om bara mina beräkningar stämmer, tillägger han, och pekar på pappret i Myrks hand.
Jupiter får pappret tillbaka. Han mumlar något för sig själv, tittar på klockan och undersöker samtidigt pappret.
– Vi borde hinna i tid om vi strax går tillbaka till Toppluvan, säger Jupiter
Barnen tvekar. De vill gärna se fler stjärnfall, men de har fortfarande inte hittat någon julklapp att ge sina föräldrar. Grys mage meddelar också avvikande åsikt genom att börja knorra igen.
– Men först ska vi förstås äta, tillägger Jupiter. Och i det samma, som om den dykt upp från ingenstans, håller Jupiter en kastrull ångande risgrynsgröt i sina händer.
Gry öser upp en stor portion gröt på sin tallrik och strör på många lager kanel och socker, och sedan ytterligare en stor nypa smör på toppen. Smöret smälter och bildar en krater på gröten.
– Det här är den godaste gröten i hela världen! utropar Gry efter att ha ätit en stund. – Och nu kom jag på att det där pappret doftar kanel!
Leende berättar Jupiter att han förvarar sin anteckningsbok på kryddhyllan. Han flyttar undan några burkar med gurkmeja, kanel och vitpeppar och drar fram en tjock bok med läderpärmar. Han lägger pappret tillbaka mellan boksidorna.– Inte precis i fickstorlek, men det går bra att göra uträkningar i den och skriva ner önskningar och sådant, säger Jupiter.
– Det är inte helt vanligt papper i den där, säger Myrk
– Nej, du har rätt. Det är pergament, alltså läder, svarar Jupiter och ställer tillbaka boken bakom kryddorna.
När de har ätit får barnen höra om skillnaderna mellan en riktig stjärna och en meteor, alltså ett stjärnfall.
– När en sten brinner upp i atmosfären kallas det en meteoroid, och om stenen landar på jorden kallas den meteorit, berättar Jupiter ivrigt. De här sakerna ligger helt tydligt honom varmt om hjärtat.
Myrk lägger ihop informationen:
– Så det är alltså hela tiden fråga om samma sten, men den har olika namn i olika skeden?
– Precis! En stjärna är en enorm gasboll som är så långt borta att den ser ut som en liten ljuspunkt på himlen. Solen är också en stjärna, fortsätter Jupiter.
Barnen lyssnar uppmärksamt medan de skrapar i sig det sista av sina grötportioner.
Vid den sista tuggan känner Gry något hårt i munnen – en mandel! Gry skrattar till och berättar för de andra om sitt fynd.
– Nu får du önska dig något, säger Jupiter.
– Vi önskar tillsammans, säger Gry och griper tag i Myrks hand.
Barnen blundar och i det samma plingar det till av ett meddelande i Myrks telefon.
– Det är från mamma och pappa, de kommer till pulkabacken! utropar Myrk.
– Jippi! jublar Gry.
En stund senare, när Jupiter som bäst håller på med att finjustera stjärnkikarens inställningar, kommer två välbekanta figurer klättrande uppför pulkabacken på Toppluvan. Barnen springer iväg för att möta sina föräldrar, och spetshunden My skuttar runt och gläfser ivrigt på hela familjen. En skojig skata landar i snön och ett par ekorrar klättrar upp på Jupiters axel för att ta sig en titt på allt som händer.
Myrk och Gry berättar i munnen på varandra om allt de har sett.
– Mamma! Pappa! Vi såg hur de stickar världens längsta halsduk, förklarar Gry.
– Det låter ju roligt, svarar mamma leende.
– Pappa! Mamma! Det går att skrinna vid torget, fortsätter Myrk och gör en piruett för att illustrera.
– På jullovet har vi gott om tid, svarar pappa och kramar om båda barnen på en gång.
Föräldrarna blir överraskade över hur mycket barnen känner till om stjärnor och himlakroppar. Mamma lovar att de ska köpa Millas stjärnlimpa att ha på julbordet och Dennis stjärnformade jultårtor att ta med sig när de hälsar på hos mormor och morfar.
Jupiter tittar på klockan och vinkar till sig familjen. Snart fylls himlen av stjärnfall som tecknar ljusbågar mot den mörka bakgrunden. Alla klappar ivrigt händerna, och får i tur och ordning också titta på stjärnhimlen genom stjärnkikaren.
Jupiter pekar ut olika stjärnbilder som går att se på den norra stjärnhimlen. Myrk hittar utan problem Karlavagnen och Gry känner igen Lilla Björnen med Polstjärnan som lyser så klart. Alla är överens om att Toppluvan är det bästa stället för den som vill utforska natthimlens stjärnor, och förstås också för den som vill åka pulka.
Det är fantastiskt hur mycket det finns att upptäcka! Det gäller bara att ha tålamod och stanna upp ett tag. Myrk skrattar åt en stjärnbild som ser precis ut som en baby. Gry i sin tur kan inte sluta tänka på hur mycket Jupiter Glans påminner om julgubben. Bäst att rapportera om saken till läraren så snart skolan börjar igen efter jullovet.
Gry tittar ner mot jultorget med stjärnkikaren. Framför boden som säljer ljus och lyktor fladdrar fyra lågor och vid den stora granen står en vinkande snögubbe. Gry ser också en ekorre som skuttar runt bland granens grenar och i toppen gnistrar en vacker prydnadsstjärna som är lika klar som stjärnorna som blänker på himlen.
Myrk och Gry ler mot varandra. Att ha tid att vara tillsammans var den bästa tänkbara julklappen de kunde önska sig!
Det här var den fjärde delen av scouternas julsaga. Vi önskar dig en riktigt god jul!
Stöd scoutverksamheten och ge en immateriell julgåva
I osäkra tider och då oroligheter i världen omkring oss pågår, kan den egna hobbyverksamheten ge trygghet åt barn. Vill du understöda hobbyverksamhet för barn genom att köpa en immateriell julgåva?
Genom att donera ditt understöd till Scoutingens vänner stöder du hobbyverksamhet för mindre bemedlade barn i Finland. Då du köpt gåvan får du ett elektroniskt tackkort som du kan skicka till mottagaren av din gåva.
- 30 euro: Utfärder och spraket från en lägereld
- 70 euro: En hobby fylld av upplevelser för ett år
- 140 euro: Vänskap och nya lärdomar
- Stöd scout verksmanheteb ned eb för dig valbar summa
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.
