Julsaga, avsnitt 4

På denna sida publiceras fjärde avsnittet av scouternas julsaga. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.

text: Iina Kansonen
uppläsare: Paavo Kerosuo
svensk översättning: Tove Hagström
illustration: Christel Rönns

Lyssna på fjärde avsnittet

Olle och Mimosa står stela av skräck i trappuppgången. De kan känna Elfridas stickande blick, men vågar inte titta upp på henne.

”Vad smyger ni i trappan för?” upprepar Elfrida.

Olle och Mimosa får fortfarande inte ett ljud ur sig. De stirrar ännu mer intensivt på sina skor.

”Ni kan väl prata?” utbrister Elfrida.

Å, om bara pappa ville komma nu, tänker Olle och trycker sig närmare Mimosa. Han är säker på att Elfrida kommer att låsa in dem i sin lägenhet under hela julen och göra potatismos av dem med samma sopborste som Erika på nedersta våningen har berättat om.

”F-förlåt, d-det var inte me-meningen … Vi är bara … på väg hem”, tar Mimosa mod till sig och stammar fram så tyst att orden knappt går att urskilja.

Elfrida säger inget. Hon mäter syskonen med blicken och torkar av sina händer i kjolen. Nu tar hon oss, tänker Olle med bultande hjärta och hårt ihopknipna ögon.

”Vi var ute och letade, alltså, vi letar efter julfriden, för den är försvunnen. Pappa … bråttom … pappa har så jättebråttom … Pappa sa att det inte går att hitta julfriden hos oss, för att allt …. allt är ännu alldeles halvfärdigt och snart är det jul, och ….”, fortsätter Mimosa med darrande röst.

Plötsligt börjar Elfrida skratta. Mimosa blir överraskad, för det är inte alls något elakt skratt. Olle öppnar försiktigt ögonen när han hör Elfrida utbrista:

”Oj du milde! Inte hittar ni någon julfrid här i trappuppgången. Kom in, kom in, så börjar vi med att leta rätt på er hund.”

Elfrida vinkar in barnen i lägenheten. Mimosa kikar på Olle, som frenetiskt skakar på huvudet.

Han tänker inte sätta sin fot i den lägenheten! Men Mimosa drar milt sin bror efter sig in i Elfridas tambur. Där står de sedan, Olle fortfarande stel av skräck men Mimosa börjar slappna av lite grann.

”Er hund är säkert i vardagsrummet med Grymma”, konstaterar Elfrida och går längre in i lägenheten.

Grymma! Olle kan inte tro sina öron. Det måste vara något slags riktigt förfärligt odjur! Olle kramar Mimosas hand men är alltför uppskrämd för att kunna få fram ett enda ord.

”Här är er hund! Kom in nu bara, och lämna skorna i tamburen”, ropar Elfrida från vardagsrummet.

Olle är redan på väg åt andra hållet, tillbaka ut i trappuppgången, men Mimosa griper tag i hans hand.

”Sluta Olle! Elfrida kommer inte att göra oss illa. Vi måste hämta Tobbe”, viskar Mimosa, tar av sig skorna och knyter också upp Olles skosnören. Trots att Olle inte vill går syskonen in till Elfrida i vardagsrummet. Mitt i rummet leker Tobbe med en liten hund med skrynklig nos.

”Så där ja, Grymma, du tycks ha fått en ny kompis”, säger Elfrida och krafsar hunden på den skrynkliga nosen. Olle drar en lättnadens suck. Grymma ser inte alls ut som något rysligt odjur. Hon snusar vänligt på Olles och Mimosas tår och återvänder sedan för att fortsätta leka med Tobbe.

Syskonen ser sig omkring. Det är mysigt hos Elfrida. I en knut i vardagsrummet står en vacker julgran, dekorerad med halmprydnader. I fönstret glimmar samma julstjärna som fågelflocken nyss pekade på. Elfrida räcker fram ett fat fyllt med nybakta pepparkakor och bjuder barnen.

”Hatar du inte julen?” utbrister Olle förbluffat.

Elfrida skrattar. Hon ser inte alls skrämmande ut längre.

”Var har du fått det ifrån, toker? Jag tycker jättemycket om julen! Jag har bara ingen att fira jul med”, säger Elfrida lite sorgset.

Olle och Mimosa sneglar på varandra med munnarna fulla av pepparkakor. De är så ljuvligt goda att Mimosa helst skulle äta åtminstone tio stycken.

”Tänk om pappa skulle kunna baka så här goda pepparkakor”, mumlar Olle.

Elfrida häller upp saft i två glas och bjuder barnen att sätta sig ner vid bordet. Till Olles och Mimosas överraskning börjar hon sedan ställa frågor om pappa och julförberedelserna. Olle och Mimosa berättar vilka förberedelser som fortfarande är halvfärdiga: granen och julpyntet och att städa undan leksakerna och baka pepparkakor och disken och handla julmat och … När de räknat upp allt de kommer att tänka på, ler Elfrida varmt.

”Hör ni, jag tror att jag vet hur ni kan hitta julfriden”, säger hon.

Olle och Mimosa ser hoppfullt på Elfrida.

”Jag tror att er pappa drabbats av julstress. Så kan det gå för någon som måste sköta alla julförberedelser ensam. Jag tror att ni borde hjälpa er pappa med att städa. Och jag tror att jag kan hjälpa er med de andra sakerna.”

Olle och Mimosa ser frågande på Elfrida. Båda två håller med om att det är dags att få ett slut på grälandet. Pappa behöver deras hjälp för att de ska få en lugn jul. Men hur ska Elfrida kunna hjälpa dem? Elfrida slår ut med armarna för att få dem att se på allt som finns i rummet: julgranen, julstjärnan i fönstret, halmbocken på bordet, ljusstaken, mandarinerna som är dekorerade med nejlikor och pepparkakorna.

”Jag är ju klar med allting.”, säger Elfrida. ”Med allt utom sällskapet. Julfrid betyder att alla är snälla och goda mot varandra. Att alla lugnar sig och tillbringar tid tillsammans. Ni kan komma och fira jul hos mig.”

Olle och Mimosa ser på varandra. Det verkar som om fåglarna hade rätt ändå.

Det är julafton. Julstjärnan i Elfridas fönster glimmar klarare än någonsin. Inne i lägenheten, samlade runt bordet, sitter pappa, Olle, Mimosa och Elfrida. Bordet är fullproppat med juldelikatesser och ur radion strömmar julmusik. Olle har på sig en ny ylletröja som Elfrida har stickat. Pappa har flätat Mimosas hår i en vacker fläta.

”Tack Elfrida, för att vi fick komma och fira jul hos dig!” säger Mimosa glatt.

Elfrida ler lyckligt. ”Tack för att ni kom. Det här är den första julen på länge som jag inte är ensam”, säger hon.

Pappa slevar glatt upp kålrotslåda och rödbetssallad på barnens tallrikar. Elfrida har lagat kålrotslådan och rödbetssalladen har familjen Karlsson tillrett tillsammans. Tillsammans fick de också julstädningen gjord i tid. På golvet ligger Tobbe och Grymma och gnager på ett stort ben tillsammans.

På Elfridas fönsterbräde sitter en kvittrande fågelflock: två kråkor, en domherre och några talgoxar med tomteluvor på huvudena. De kikar nöjt in genom fönstret och pickar i sig av sin egen julmiddag, en talgboll. Det är ingen tvekan om saken: Olle och Mimosa lyckades hitta julfriden.

Fridfull jul!


Ge en immateriell julgåva

Valokuva: kaksi partiolaista nuotion äärellä talviretkellä

Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.

KÖP EN IMMATERIELL JULGÅVA