Från denna sida hittar du den fjärde avsnittet av scouternas julsaga 2025. I det fjärde avsnittet av julsagan avslöjas gåtan bakom de mystiska inbjudningarna, och samtidigt får vi höra hustomten Hemmings bästa julrecept.
Ge en julgåva att minnas! Tillsammans bygger vi en mer hoppfull morgondag, där varje barn får möjlighet att hitta vänner, lära sig nya saker och växa med stöd av en trygg gemenskap. Ge en donation som stöder barns möjlighet till en meningsfull hobby. Läs mera: scout.fi/donera
Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen
Del 4: En bulldoftande söndag
För en liten stund sedan trodde tomtarna att de hade löst mysteriet med de anonyma inbjudningskorten, men så visade det sig att varken julgubben eller tomtemor hade något med saken att göra.
Vid brasan sitter nu en skara mycket förbryllade tomtar.
– Vad var det som fick er att misstänka oss? frågar tomtemor och sätter tänderna i en bulle.
Tomtarna räknar upp hela listan med konstigheter: tomtemors försvunna antenner och rastlösa beteende, julgubbens omelett på hundra ägg och bådas gemensamma stavgångspromenad i regnvädret.
Tomtemor ställer ner sin mugg och tuggar ur munnen.
– Kanske vi är skyldiga er en förklaring, säger hon. När teven inte fungerade skickade jag en begäran om tekniskt stöd till Beta. Men jag lät bli att berätta om vesslorna som dykt upp hos mig. De berättade att de letade efter något särskilt, men fick mig att lova att inte säga något om det. En av dem gömde sig till och med i väggklockan när Beta kom.
Medan Beta undersökte teven släppte jag i smyg ut djuren genom köksfönstret. Vesslorna kilade iväg mot hustomten Hemmings stuga. När Beta hade gått hittade jag min inbjudan på vardagsrumsgolvet. Jag ringde genast till julgubben och berättade vad som hade hänt. Han misstänkte att mitt blodsocker var alltför lågt och bjöd in mig på frukost.
Julgubben harklar sig och fortsätter berättelsen där tomtemor slutat.
– Precis när jag hade avslutat samtalet med tomtemor hördes en liten men bestämd knackning på dörren. Jag tog på mig min morgonrock, stack fötterna i tofflorna och masade mig iväg för att öppna.
Plötsligt kände jag mig alldeles klarvaken.
Vid dörren väntade vad som måste ha varit varenda en av alla små gnagare i Tomtedalen, och en av dem förde allas talan. Den lilla musen bad om att få frukost. Jag bjöd in mössen och tillsammans undersökte vi kylskåpet. Jag föreslog havregrynsgröt, men ganska många rynkade på nosen åt den idén. Men när det blev tal om omelett och maränger blev alla ivriga, så jag gav mig av mot Hampus stall tillsammans med ett par av mössen.
– Javisst, jo, jo, men varför lade du ett ägg i din mössa? ville Hampus veta.
– Ja, det var bara det att musen som satt där ville ha sitt ägg rått.
Julgubben lyfte upp mössan och där satt en grå mus och vinkade till alla.
– Nu måste jag fråga, säger Brisa. Varför hade du och HAR du en mus under mössan?
– Den trivs där, säger julgubben och rycker lite på axlarna.
– Och hur fick du din inbjudan då? undrar Beta.
– Mössen gav den till mig.
Tomtarna funderar på vad de har missat.
– Men stavgången då? kommer Hemming på att fråga.
Tomtemor och julgubben skrattar och tittar på varandra.
– Det är faktiskt ganska roligt. Vi tränar tillsammans inför skidmaraton i januari, och eftersom det inte finns någon snö använder vi bara stavar.
Tomtarna nickar.
– Men vad hade ni i ryggsäckarna? undrar Brisa.
– Vi passade på att föra äggskalen till Tomtedalens stora kompost, svarar tomtemor.
Allt låter fortfarande ganska galet.
Hemming lägger ihop allt han fått höra, tar en tugga av bullen och smackar förvånat med munnen.
– Vänta lite nu! Det här är en av MINA saffransbullar! Jag kan känna igen surdegsrotens pikanta arom i vad som helst.
Hemming tecknar åt de andra att de ska vara tysta. Han vill berätta sin version av det som har hänt.
– Jag hade eldat i bakugnen i flera dagar. Jag vågade inte gå hemifrån ens för en liten stund. På den tredje dagen kändes ugnens yta lagom varm när jag provade med handen och jag visste att temperaturen nu var den rätta för ett bullbak.
Jag smorde de jästa bullarna noggrant med ägg och strödde rikligt med pärlsocker på. Sedan sköt jag in plåten i ugnsvärmen och ställde in min timer.
I väntan på att bullarna skulle bli färdiggräddade gick jag ner i källaren efter kålrot och morot till rotsakslådorna. Den här julen har jag bestämt mig för att också prova att laga batatlåda. Medan jag höll på med det här blev jag väldigt törstig och dessutom började jag nysa. Jag letade på hyllorna efter lingonsaften som jag kokat, men jag hittade bara någon enstaka flaska.
– Det blir inte jul på riktigt utan Hemmings lingonsaft, berömmer Beta.
– Det stämmer. Min saft serveras vid alla viktiga tillställningar i Tomtedalen, reflekterar Hemming, och bestämmer sig för att koka mer saft redan i morgon.
Han återgår till dagens händelser och bullbaket.
– Det var fortfarande flera minuter kvar av gräddningstiden och jag bestämde mig för att damma av köksmattan medan jag väntade på att timern skulle ringa. Mjölet yrde om mattan och nysande piskade jag den ren. Jag blev ännu törstigare och det kändes som om jag hade svalt en kaktus. Bakom mig hörde jag ett pipigt ljud, och vid farstukvisten såg jag några vesslor som lekte med två metallstänger. Vesslorna var söta och jag ville ta en bild av dem, men det svävade så mycket damm i luften att bilden blev alldeles otydlig, och vesslorna hann försvinna innan dammet hade lagt sig.
Då hörde jag timern ringa i köket. Jag slängde mattan över axeln och skyndade mig mot dörren. Mina ögon sved av mjöldammet och jag gick lite trevande. Fortfarande hade jag inte druckit någonting. I ögonvrån såg jag något som rörde sig i vardagsrummet och jag kikade in genom fönstret.
– Jag kan svära på att det satt två vesslor och stickade i gungstolen! sa Hemming med eftertryck.
Jag skyndade mig in, lade mattan på golvet, tog bullarna ur ugnen, täckte över dem med en duk och gick in i vardagsrummet, men det var ingen där.
– Jag undrade om jag höll på att bli prillig eller om jag hade sett ett spöke, men doften av nygräddade bullar fick mig att återvända till verkligheten. Jag kanske hade sett i syne då jag tyckt mig se ovanligt företagsamma vesslor, men bullarna var i allra högsta grad verkliga.
Plötsligt välte mjölpåsen som stod på bordet och en massa vetemjöl rann ut över mattan.
Det fanns inget annat att göra än att rulla ihop mattan igen och bära ut den. Jag blev alldeles slut av allt detta kånkande och satte mig ner vid bordet för att hämta andan. Kanske skulle jag piggna till av att titta på de nygräddade bullarna. Jag lyfte på duken jag hade lagt över bullarna och drog häftigt efter andan. Bullarna var borta! Det enda som låg under duken var en inbjudan.
Det hörs ett tankfullt mummel vid brasan när tomtarna, julgubben och tomtemor tänker igenom berättelsen.
– På tal om att vara ensam. Om du vill ha sällskap får du gärna komma och observera vädret tillsammans med mig, säger Brisa.
– Och djuren i mitt stall vill alltid bli klappade och krafsade, lägger Hampus till.
Beta föreslår en filmkväll hemma hos tomtemor, nu när hon har den finaste teven i Tomtebyn och dessutom surroundhögtalare.
Tomtemor föreslår att Hemming använder en vätskeryggsäck som är behändig både under långa springturer och storbak.
Beta lovar dessutom att komma över med en robotdammsugare, så att Hemming får hjälp med att städa upp mjöldammet.
Hemming tackar alla vid brasan för de goda idéerna. Problemen verkar lösa sig som av sig själva nu när han har uttryckt dem i ord.
Då märker Hemming att skogens alla djur har samlats runt brasan: älgar, harar, rävar, ekorrar och småfåglar. Också en orre har flugit upp ur sin gömma. Skogens allra minsta vessla tassar fram mellan de större djuren. Den har en fin yllemössa på huvudet. Alla blir tysta när den talar.
– Alltså … det där … det är så att vi alla djur tillsammans har ordnat det här med brasa och skogsutfärd.
– Men varför, och hur? frågar tomtarna.
– Ni är alltid så snälla mot oss djur, även om ni har bråttom. Och nu när det närmar sig jul är ni så rysligt streksade och kanske lite ensamma också, konstaterar vesslan.
En grå liten mus kikar fram vid julgubbens mössa och tillägger:
– Nu ska ni få höra, så här gick det till. Ekorrarna klippte fåren, älgarna tvättade ullen och hararna färgade den. Vi möss kardade och spann garn.
– Och vi vesslor stickade tröjor med hjälp av metallstickorna vi hittade hos tomtemor. Av restgarnet stickade vi också tröjor åt fåren, säger vesslan stolt.
Tomtarna vid brasan känner sig alldeles förvirrade av allt de får höra.
Brisa är den som först tar sig samman.
– Men nu vill jag veta något som vi har grubblat över hela kvällen. Varför fattas det en liten bit av alla inbjudningskorten?
Musen i julgubbens mössa fnissar till.
– Jo, det där … för det första så fick vi möss uppdraget att skriva inbjudningskorten. Vi kan tiotassystemet, så det tog bara en natt att skriva dem. Men på morgonen var vi alla väldigt hungriga. Vi hade precis överlämnat en inbjudan hos tomtemor när vi fick höra att det skulle serveras frukost hos julgubben. Men en liten muskille, ja, han var verkligen hungrig och otålig. Han hade hunnit ta en tugga av knippet med inbjudningskort innan vi hann leverera dem.
Fnittrande berättar mössen dessutom vilken tur de hade när de levererade Hemmings inbjudan. Musen som snavade i mjölpåsen hittade en stor hög med kasserade bullar under en duk. – Vi tog med oss bakverken och de likaså övergivna flaskorna med lingonsaft som vi tidigare hade hittat i källaren.
Tomtarna ler. Djuren har lyckats ordna en fantastisk kväll med både mysterier och delikatesser. Alltsammans påminner dessutom tomtarna om vad det går att åstadkomma genom att samarbeta. Alla skrattar, och av stressen de kände tidigare finns inget kvar.
Nu är det fyra glada, bekymmerslösa tomtar som sitter vid brasan. De fortsätter fira årets sista adventssöndag till långt in på kvällen, och delikatesserna räcker till åt alla som vill smaka. Ett högtryck smyger in norrifrån och det börjar snöa.
Det här var den fjärde delen av scouternas julsaga. Ha en avkopplande jul!
Ge en julgåva att minnas!
Alla barn har rätt till en meningsfull hobby och till att känna sig delaktiga i en gemenskap. Ge en donation som stöder ett mindre bemedlat barn att delta i scouting. Läs mer: scout.fi/donera
- 30 euro: Utfärder och spraket från en lägereld
- 70 euro: En hobby fylld av upplevelser för ett år
- 140 euro: Vänskap och nya lärdomar
- Stöd scout verksmanheteb ned eb för dig valbar summa
