Från denna sida hittar du den andra avsnittet av scouternas julsaga. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.
- text: Ninka Reittu
- uppläsare: Paavo Kerosuo
- svensk översättning: Tove Hagström
- illustration: Ninka Reittu
Del 2: Överraskningar i mörkret
När Annabelle, Matilda och herr Edward kommer tillbaka till skogsgläntan syns älgarna inte längre till. Det har blivit kväll och himlen är fylld av miljontals stjärnor. Matilda och Annabelle är lite besvikna. De trodde att älgarna skulle bli lite tama när de fick äpplen att äta, och hade hoppats på att få ett par nya vänner.
Herr Edward ser barnens besvikna ansikten och vet genast var skon klämmer. – Vet ni, vilda djur har alldeles egna stigar och äventyr. De är säkert mycket tacksamma, men de vill ändå leva sina fria älgliv, tröstar han.
Sedan traskar de alla tre vidare hemåt mot Hacketunas stugvärme och middagen som står färdig i ugnen. Snön knarrar under skorna och omgivningens färgskala skiftar långsamt från blått till ogenomträngligt svart. Då tänder herr Edward lyktan som han burit med sig i ryggsäcken, och genast lyses mörkret upp av den varma glöden från den levande elden.
Herr Edward brukar ofta sjunga en gånglåt när han är ute och vandrar och det gör han också nu. Annabelle och Matilda älskar den sången, och snart sjunger de alla tre. Sångens glada toner får skogen att klinga. Utan att trion lägger märke till det börjar det hända konstiga saker i skuggorna.
Utan att de vet om det får herr Edward och barnen hela tiden mer och mer sällskap där de går. Skogens invånare är försiktiga av sig och kan därför undvika att bli upptäckta. Snart är det många djur som följer dem i spåren: en räv, ekorrar, harar, en varg, älgar, ett vildsvin och en björnfamilj som ännu inte gått i ide.
När de når fram till skogsbrynet vid Hacketunas gårdsplan stannar herr Edward och höjer lyktan. Då når ljuskäglan längre och familjen kan se vem som följt efter dem. De är omringade av en tyst cirkel av djur.
Barnen blir lite oroliga, för det är första gången de ser till exempel en björn och en varg på så nära håll.
– Ingen fara. De är bara hungriga, säger herr Edward. Sedan krafsar han sig på flinten och mumlar för sig själv. Jag vill minnas att vi har lite mat till överlopps i gamla källaren, funderar han och traskar i väg mot den stora källaren längst bort på gården.
Källaren är nergrävd i en grop i marken och den är en riktig skattkammare, eller egentligen en av flera sådana på gården. Herr Edwards favoritsyssla är att konservera och tillreda mat, så vid den här tiden på året bågnar husets alla tre källare av hemmagjorda delikatesser. På hyllorna står prydliga burkar med pickels, sylt, ättiksgurka, torkad svamp och allt möjligt annat som en påminnelse om sommaren under vinterns långa månader.
Annabelle och Matilda hjälper till med att bära ut maten och dukar sedan fram den på ett prydligt sätt i snödrivan så att djuren kan ta för sig. Försiktigt kommer den ena efter den andra fram för att få någonting att äta. När de ätit sig mätta försvinner djuren ut i skogens mörker.
Snart är det igen tomt och tyst på gården. Herr Edward gäspar och leder in barnen i huset. Innan de lägger sig sitter de alla i värmen framför öppna spisen och äter en rejäl middag tillsammans.
Men ute i den mörka natten blir det liv och rörelse. Tomtarna är i farten. Det är ingen som ser den minsta glimt av tomtarna, men deras nattliga sysslor lämnar spår för Hacketunaborna att fundera över. Varje morgon dyker det upp nya julöverraskningar. En natt får granhäcken dekorationer i form av lyktor, en annan natt får hönsen pyttesmå tomteluvor. Julpynt börjar dyka upp på de mest märkvärdiga ställen. På morgnarna tävlar barnen om vem som först upptäcker nattens överraskning.
Även om Hacketunas invånare är förundrade över de nattliga besöken märker de att de får mer och mer julstämning för varje gång gården pyntats festfin med ännu en dekoration. Vad kan det vara som får tomtarna att röra sig så flitigt kring Hacketuna just i år?
Under de följande dagarna griper vintern ett kraftigare tag om trakterna kring Potalax. Temperaturen sjunker och på nätterna är det bitande kallt. Under dagarna vräker det ner snö så att det snart är närapå omöjligt att se ut genom fönstren i nedre våningen i Hacketuna. Herr Edward är tvungen att skotta upp både stigarna och fönsteröppningarna för att de ska få in åtminstone en gnutta dagsljus i huset.
Varje kväll samlas djur på gården, och varje kväll är djuren några fler. Familjen i Hacketuna bär ut grönsaker, frukter och gammalt bröd som de lägger i snödrivorna på gården, och för varje gång bär de ut mer och mer. Ända tills herr Edward en kväll suckar tungt där de går och kånkar på maten.
– Förråden börjar bli tomma. Jag vet inte hur vi ska få maten att räcka till. Och djuren blir till råga på allt fler och fler, säger han bekymrat.
Och det stämmer. För ett par veckor sedan var boden full av sädes- och lövkärvar och hö, men nu är nästan allt slut. På hyllorna i källaren återstår bara den mat som Hacketunas invånare själva behöver. Det finns flera husdjur på Hacketuna, och de behöver också skötas om. På gården bor hönsfruarna Katarina, Elisabeth och Margareta med sin kycklingflock. Och visst måste det ju finnas en tupp på gården också. Den rollen sköter tuppen Napoleon om på ett ljudligt sätt. Barnen älskar att ta hand om sina djur. Varje morgon stiger de upp för att städa djurens stall och bås, rykta ponnyn Bulle och bära vatten till alla djuren.
Men nu förstår barnen allvaret i skogsdjurens situation. När systrarna lägger sig på kvällen tisslar de länge under täcket. De brukar sova i syskonbädd på golvet i sitt rum, även om de båda har egna sköna sängar. I barnsängarna sover i stället alltid någon av husets katter eller vakthunden Moritz. Ibland också någon av hönorna. Nu skymtar ett svagt ficklampssken under syskonbäddens stora täcke och från samma ställe hörs det dämpade ljudet av två ivrigt viskande barnröster.
– Det här är den svåraste vintern på flera år och skogsdjuren kommer inte att klara sig utan hjälp, säger Matilda oroligt.
– Vi måste komma på en lösning. I scouterna har vi lärt oss att ta tag i saker och vara redo att hjälpa andra om vi bara kan, konstaterar Annabelle beslutsamt.
Ge en immateriell julgåva
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.