Från denna sida hittar du den andra avsnittet av scouternas julsaga 2025. I det andra avsnittet av julsagan får vi följa med stalltomten Hampus sköta om djuren. Vi möter också jultomten, som har en minst sagt ovanlig begäran.
Ge en julgåva att minnas! Tillsammans bygger vi en mer hoppfull morgondag, där varje barn får möjlighet att hitta vänner, lära sig nya saker och växa med stöd av en trygg gemenskap. Ge en donation som stöder barns möjlighet till en meningsfull hobby. Läs mera: scout.fi/donera
Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen
Del 2: Omelett på hundra ägg
Brasans lågor fladdrar och värmer. Någonstans brölar en älg och i granen i närheten kikar en nyfiken ekorre fram. En liten busig vessla kilar förbi bland rötterna och slinker in i sin håla. Kvällen smyger sig på och stämningen är avslappnad, även om det är fyra jäktade tomtar som sitter vid lägerelden.
– Vad är det för något som gör att jag inte oroar mig över vädret i morgon eller i övermorgon? Jag är inte ens orolig över snöläget under julen! suckar Brisa förundrat.
– Det kallas visst avkoppling, säger Beta, som också upplever en ovanlig lätthet där hon sitter och knappar in en annons till Tomtedalens arbetsförmedling. Kanske skulle det gå att hitta en assistent redan före jul?
Hemming sitter och beundrar de sista spåren av dagsljus som försvinner vid horisonten och kan inte annat än le.
Tomtarna låter sig väl smaka av julgodiset och försöker samtidigt lösa mysteriet kring vem som skickat ut inbjudningskorten.
De har alla fått varsin inbjudan att komma till lägerelden, men av någon orsak saknas underskriften på inbjudningskorten. Stalltomten Hampus undersöker inbjudningskorten ännu en gång. Det ser ut som han redan misstänkt. Tandspåren ser likadana ut på alla kort. Ett av korten har dessutom ett hål på mitten, och till det har Hampus en förklaring.
Han bestämmer sig för att berätta sin egen historia.
– Min vana trogen vaknade jag klockan fem på morgonen. Trevande i mörkret tog jag mig ner från loftet i stallet. Allt var fuktigt efter natten, också höet i mina sockor. Jag fick dra tändstickan många gånger mot plånet innan den tändes. Det tog en dryg timme att tända stallets alla 42 lyktor och sedan kunde jag äntligen börja mata djuren. Hästarna gnäggade godmorgon i sina spiltor och geten slamrade med hornen mot väggen i sin inhägnad. Den stackaren var förstås redan hungrig. Jag gav hö åt hästarna, korn åt hönsen och alla fick nytt, friskt vatten. Snart hördes ett glatt smaskande från grisarnas matho. De hade kålrotsdag.
När jag hade matat djuren åt jag också själv morgonmål. Jag smulade sönder en del av mitt rågbröd och gav åt småfåglarna som flög omkring utanför stallet. Jag lade märke till att marken var full av både ekorrspår och älgspår. Vanligen undviker älgarna att röra sig nära husen, men nu hade de kommit ända fram till dörren.
När jag gick tillbaka in i det svagt upplysta stallet slog jag min vana trogen pannan i takbjälken. Det gjorde ont, men jag hann inte fundera länge på den saken. Efter frukost var det dags att rengöra golven. Jag gick för att hämta en hink och då snavade jag över en ullsax som låg på golvet i gången. Som tur var nappade hingsten Väduren tag i min kofta. Annars hade jag fallit pladask mitt i Smörblommas komocka.
Två sådana här nära ögat-situationer inom en halvtimme gav mig förhöjt blodtryck, så jag tänkte att jag skulle lugna nerverna genom att pyssla med en halmhimmel en stund. Vi stalltomtar har ju långa traditioner när det gäller design av halmdekorationer, tillägger Hampus.
Tomtekompisarna nickar. De kommer inte ihåg att någon annan än Hampus någonsin skulle ha vunnit den årliga halmhimmeltävlingen. Prispokalen har till och med placerats i stallet så där halvt permanent och fungerar som hönornas vattenskål.
Hampus fortsätter sin berättelse.
– Det hjälpte att pyssla en stund, och redan efter ett litet tag gick jag till fårhuset för att kolla hur Bomulla hade det.
Hennes beräknade nedkomsttid närmar sig, förstår ni, och jag vill absolut vara där när lamningen sätter i gång. Men i fårhuset fick jag mig en ordentlig överraskning och jag började misstänka att jag hade fått en hjärnskakning när jag slog i pannan. Alla fåren var nämligen nyklippta!
– Oj, så hemskt, hur klarar de sig! utropar Beta.
– Bra fråga. Det kan vara ganska kallt i stallet när det blir många minusgrader ute, svarar Hampus och fortsätter berätta.
– Bomulla räckte fram en hötapp och tacksamt torkade jag svetten ur pannan med den.
I det samma hörde jag något som skramlade vid dörren. Julgubben tumlade in, klädd i morgonrock och med en stor korg i handen. Han behövde fort få tag i ett hundratal ägg till sin omelett. Men inte har jag ägg i sådana mängder i mitt förråd, så jag visade honom till hönshuset och hjälpte honom att plocka ägg.
Vi plockade hela korgen full med ägg, och julgubben lade också några ägg i morgonrockens fickor och ett i sin mössa. I det här skedet tänkte jag att jag hade fått allvarliga fel både i huvudet och med synen.
Det var mig en stor omelett du har på gång, sa jag till julgubben och han förklarade något om att han hade jobbat hela natten och att magen kurrade.
Jag ville inte fråga ut min chef desto mer ingående, utan nöjde mig med det svar jag fick. Kanske var han faktiskt väldigt hungrig? Jag gick tillbaka till fårhuset, och det var då jag såg inbjudan där den satt, fasttryckt på geten Justus vänstra horn.
– Julgubben iklädd morgonrock och med ett ägg på huvudet är säkert en syn som stannar länge kvar på näthinnan, skrattar Brisa.
– Jag tror att jag ska gå på synkontroll det första jag gör på måndag morgon. Jag slår mig hela tiden också, säger Hampus, och visar bulan han har i pannan.
– Snälla du, inte behöver du glasögon. Du behöver elektricitet i stallet! Att döma av din berättelse är din arbetsplats mörk som en eftermiddag i november, utropar Beta.
– Ja, det skulle förklara att jag snubblar så mycket, säger Hampus och tänker på alla möjligheter elen skulle föra med sig. Inga bekymmer med fuktiga tändstickor och inga överraskande takbjälkar i dunklet.
– Och den tid som nu går åt till att tända lyktor kunde du i stället använda för att klappa djuren! lägger Hemming till.
Hampus bestämmer sig för att ta kontakt med elverket så fort det blir vardag.
Också Hampus berättelse innehåller konstiga händelser. De förklarar ändå inte tomtemors underliga beteende, och inte heller de försvunna antennerna. Framför allt förklarar de inte inbjudningskorten och de saknade underskrifterna. Förvirringen bara ökar av att julgubben dök upp så där på morgonkvisten i Hampus stall.
– Och hur stor blir egentligen en omelett gjord på hundra ägg? funderar Beta medan hon grillar skumgodis över glöden.
En pytteliten mus kilar upp och sätter sig bredvid Beta. Hon delar sina krispigt grillade godsaker med den och sitter en stund och grubblar över alla märkliga händelser hon fått höra om under kvällen.
Ge en julgåva att minnas!
Alla barn har rätt till en meningsfull hobby och till att känna sig delaktiga i en gemenskap. Ge en donation som stöder ett mindre bemedlat barn att delta i scouting. Läs mer: scout.fi/donera
- 30 euro: Utfärder och spraket från en lägereld
- 70 euro: En hobby fylld av upplevelser för ett år
- 140 euro: Vänskap och nya lärdomar
- Stöd scout verksmanheteb ned eb för dig valbar summa
