Från denna sida hittar du den andra avsnittet av scouternas julsaga 2024. Myrk och Grys jakt på stjärnan hade börjat bra, men plötsligt avbrutits med en smäll och en tvär inbromsning. Vad i all världen hade de kört på?
I osäkra tider och då oroligheter i världen omkring oss pågår, kan den egna hobbyverksamheten ge trygghet åt barn. Vill du understöda hobbyverksamhet för barn genom att köpa en immateriell julgåva?
Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen
Det perfekta stjärnfallet, del 2: Mystiska spår
Berget Toppluvan sveps in i det blånande skymningsljuset. För en liten stund sedan såg syskonen Myrk och Gry en stjärna falla ner mot jultorget i den lilla byn Biskopsberga. De bestämde sig då för att leta rätt på stjärnan för att ge den i julklapp åt sina föräldrar. Jakten på stjärnan hade börjat bra, men plötsligt avbrutits med en smäll och en tvär inbromsning. Pulkan hade törnat emot något: en hund, en snöklump – eller en tomte? Det var i alla fall Grys förslag.
Barnen har nu undersökt spåren i snön en god stund, men inget av dem ger någon bra förklaring till vad de krockade med.
– Borde vi bara ge upp, och fortsätta att leta efter den där stjärnan? undrar Myrk och lyser omkring sig med lampan ännu en gång.
Det resultatlösa undersökandet känns frustrerande. Dessutom fryser Gry och magen knorrar på ett otrevligt sätt.
– Ja, vi måste väl det, men jag är säker på att det inte var någon snöklump, säger Gry.
– Och ingen tomte heller! tillägger Myrk hastigt.
Precis när barnen ska ge sig av hörs ett nytt skarpt hundskall. Myrk och Gry tittar i riktning mot skallet.
Ännu ett skall.
Myrk höjer handen och viftar med sin telefon så att ljuset från den tända lampan ska synas.
– Här uppe! skriker Myrk för full hals.
Då får Gry syn på en liten ljusglimt.
– Titta där! Har hunden hittat stjärnan, eller vad är det?
Vid bergets fot, precis där den täta granskogen börjar, syns en spetshund med svansen uppringlad på ryggen. Hunden springer hack i häl på en man med grått skägg. Mannen viftar med sin lykta i riktning mot barnen.
Myrk täcker över telefonens lampa med sin tumme och skickar iväg ett kort morsemeddelande: OK? Svaret kommer fort. Först ser barnen tre långa ljusglimtar, sedan en lång, en kort och ytterligare en lång.
Myrk tolkar mannens meddelande med en suck av lättnad.
– Han signalerar OK. Vilken tur att ingen är skadad!
– Men vi hade i alla fall kunnat hjälpa till, påpekar Gry.
– Kom, nu går vi tillbaka till pulkan och fortsätter mot torget, säger Myrk. Så att ingen hittar stjärnan före oss!
– Stjärna – här kommer vi! ropar Gry och sätter fart, men dimper omkull i nästa ögonblick.
– Är du så hungrig att du inte ens hålls på benen längre? skrattar Myrk.
– Jag halkade på det här, säger Gry och drar upp ett papper som sticker fram ur snödrivan. Gry torkar varsamt snön av pappret.
Pappret ser gammmalt ut, och det finns mystiska tecken på det: stora V-bokstäver och under dem olika typer av punkter. Vad betyder bokstäverna, och är punkterna något slags kod, eller bara utsmetat bläck?
Konstigheterna tar inte slut här. Längs papprets kanter har någon gjort uträkningar, men det är så avancerad matematik att inte ens Myrk som redan gått många år i skola förstår sig på dem.
Barnen undersöker det mystiska fyndet och glömmer bort sin brådska. Gry fingrar på pappret.
– Det här känns inte som vanligt kopieringspapper, säger Gry.
Myrk känner också efter med fingertopparna.
– Det känns som bananskal, konstaterar Myrk efter en stunds funderande.
Gry håller upp pappret och tittar närmare på det medan Myrk lyser på det från andra sidan. Pappret är så tjockt att ljuset inte tränger igenom. För att vara riktigt noggrann sätter Gry dessutom näsan intill pappret och luktar på det. Pappret har en stickande och söt doft som gör att näsan kittlar och magen kurrar befallande.
Medan barnen studerar pappret lägger Gry märke till ytterligare något. Intill pulkans spår finns tre runda gropar i snön, på ungefär en armlängds avstånd från varanda. Groparna bildar tillsammans en liksidig triangel.
– Det där är inga djurspår, säger Myrk efter en stunds betänketid och vänder sig ännu en gång om och tittar mot skogsbrynet. Vad gjorde den mystiska mannen i pulkabacken, och vad betyder uträkningarna på pappret? Och vad är det här för avtryck i snön?
Barnen letar en stund till med blicken, men får inte syn på något annat i skogen än en skata som tar till flykten. Mannen med hunden verkar ha försvunnit spårlöst.
Gry rullar ihop pappret som verkar vara viktigt, och lägger det omsorgsfullt i bröstfickan på sin jacka.
Om det bara är möjligt ska de se till att pappret hittar tillbaka till sin ägare, men nu har de inte tid att stanna kvar på berget längre.
– Stjärnan väntar, säger Gry, och Myrk blir genast ivrig att fortsätta färden.
– Vad gör vi om den inte längre är kvar på torget? funderar Myrk.
– Då måste vi väl komma på något annat strålande att ge åt mamma och pappa, skrattar Gry. Och vi hittar den nog, var inte orolig.
– Jo, kom, vi går, säger Myrk, och blickar ännu en gång upp mot himlen. Så otroligt glada mamma och pappa skulle bli om de fick en stjärna! Kanske de alla tillsammans skulle hänga upp den i julgranstoppen, eller i köksfönstret där den skulle lysa upp julbordet och synas ända bort till grannarna.
Resten av färden känns kort, för båda barnen är uppfyllda av sina egna funderingar. Gry går i tankarna igenom händelserna i backen och Myrk grubblar över hur de ska lyckas slå in stjärnan i presentpapper. Och när de väl är framme vid jultorget får stämningen där dem att glömma allt det som nyss har hänt. Tanken på stjärnan de snart kommer att hitta piggar upp dem.
Mest liv och rörelse är det på det ställe på torget där det säljs mat. Människor njuter av ångande glögg och gräddig gröt. Renarna stångas lekfullt så att det skramlar om hornen och försäljarnas utrop överröstar det glada sorlet av prat. I torgbodarnas tak hänger prydnadslampor, och stämningen är varm trots att vädret är kallt.
Mitt på torget står en stor och ståtlig gran, pyntad med gnistrande julgranskulor. En sångkör värmer upp rösterna inför sitt uppträdande. Alla verkar veta precis vad de håller på med, utom Myrk och Gry.
Uppifrån Toppluvan hade jultorget sett litet ut, men här nere inser barnen att det är jättestort. Bara granen mitt på torget är så stor att det enligt Grys uträkningar behövs minst femtio steg för att gå ett varv runt den. En ekorre kikar fram mellan grenarna och iakttar Gry som kliver omkring och räknar steg.
Myrk suckar djupt:
– Det finns tiotals torgbodar här, hundratals människor och antagligen tusentals lampor och lyktor. Hur i hela världen ska vi hitta en stjärna här?
Stöd scoutverksamheten och ge en immateriell julgåva
I osäkra tider och då oroligheter i världen omkring oss pågår, kan den egna hobbyverksamheten ge trygghet åt barn. Vill du understöda hobbyverksamhet för barn genom att köpa en immateriell julgåva?
Genom att donera ditt understöd till Scoutingens vänner stöder du hobbyverksamhet för mindre bemedlade barn i Finland. Då du köpt gåvan får du ett elektroniskt tackkort som du kan skicka till mottagaren av din gåva.
- 30 euro: Utfärder och spraket från en lägereld
- 70 euro: En hobby fylld av upplevelser för ett år
- 140 euro: Vänskap och nya lärdomar
- Stöd scout verksmanheteb ned eb för dig valbar summa
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.
