Från denna sida hittar du den tredje avsnittet av scouternas julsaga. Från den högsta granens topp ser man långt. Kan man se den stora stenen vid nyckelpigornas hem? Nytt avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.
Text: Ninka Reittu
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Ninka Reittu
Nyckelpigan som ville se julen, del 3: Kurres utkiksplats
Nyckelpigan Alf klamrade sig hårt fast i ekorrens päls under färden uppåt längs stammen, mot granens topp. Gömd bland granens grenar fanns en magisk värld! Skogens varelser var i rörelse också under vintern. Och vem hade kunnat tro att det skulle finnas ett oräkneligt antal pyttemå hus på trädgrenarna? Förundrade små kryp av alla de slag kikade ut genom sina fönster för att se vad det var som ilade förbi.
– Jag visste inte att så här många små djur är vakna under vintern, sa Alf. Han hade föreställt sig att han var den enda. Men en del tappra kryp var faktiskt vakna. De var visserligen stela och långsamma, men sysslade och pysslade med sina vinterbestyr, och tände små ljus i fönstren i sina hus för att lysa upp i mörkret. Den största delen av insekterna låg ändå i dvala i sina bon eller under jorden, och naturen var mycket tyst i jämförelse med på sommaren.
När Kurre och Alf äntligen nådde toppen av den högsta granen i skogen hade himlen fyllts av miljontals stjärnor. Alf satte sig på en gren och såg sig fascinerat omkring. Landskapet var obeskrivligt vackert och andades julmagi. Den som lyssnade riktigt noggrant kunde närapå höra stjärnorna klinga tyst. Natten hade sin egen musik.
Då kände Alf att ekorren svepte in honom i sin lurviga svans. På det här kalla stället var det verkligen skönt att ha hittat en vän med en stor burrig svans och ett varmt leende!
Samtidigt tänkte Kurre för sig själv att det var roligt att han hade hittat en sådan liten vän i skogen! Roligt att få visa den lilla nyckelpigan den vintriga skogen, och att kanske få hjälpa honom lite grann.
– Ska vi alltid vara vänner, också när vintern tagit slut? frågade Alf.
– Självklart, vi är vänner oavsett vilken årstid eller vilket år det är, svarade Kurre. Båda suckade nöjt.
Alf studerade landskapet riktigt noggrant. Här uppifrån syntes både dalen och de närmaste husen bra. Den röda stugan, som hade skymtat också från stenen, syntes mycket bättre här uppifrån. Från huset hördes glad musik och ljudet av människor som skrattade. Det var familjen som bodde i huset som förberedde sig inför julaftonskvällen.
Alf och Kurre såg att barnen bar in en gran i stugan och placerade den mitt på golvet. Sedan började de dekorera granen med glittrande bollar och gyllene girlanger.
– Det där är juldekorationer, visste Kurre berätta. Alf försökte låta bli att blinka, för att vara säker på att inte gå miste om något av julen.
De vuxna ställde fram så mycket ätbart på bordet i den röda stugan att bordet såg ut att bågna under tyngden.
– Nog har människorna konstiga traditioner! Visst har de väl ett vinterförråd att lägga resterna i, om de inte orkar äta allt? funderade Kurre. Han kunde inte tro att fyra människor skulle kunna äta ett helt släpvagnslass med mat.
Djurbarnen hade lite roligt åt det hela.
Då fick Alf syn på en rödklädd varelse som kom traskande i skogen, tätt följd av en ren som drog en tungt lastad släde.
Ekorren hade också fått syn på de två figurerna och drog djupt efter andan. – Vad är det mina ekorrögon ser! hojtade han. Julgubben!
– Vad är det? frågade Alf, lite bekymrat. Julen hade han hört talas om, men julgubben var något alldeles nytt och oförklarligt.
– Det är en farbror som känner alla barn i världen, och som kommer med julklappar till dem under julen.
– Ingen kan känna alla barn i världen, sa Alf, som inte kunde tro sina öron.
Då stannade den rödklädda figuren, vände sig om och tittade på dem. Han lyfte på sin röda luva och utbrast – Se där, är det inte Alf och Kurre som sitter där?
Ge en immateriell julgåva
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.