Julsaga, avsnitt 3

På denna sida publiceras tredje avsnittet av scouternas julsaga. Nytt avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.

text: Iina Kansonen
uppläsare: Paavo Kerosuo
svensk översättning: Tove Hagström
illustration: Christel Rönns

Lyssna på tredje avsnittet

Olle och Mimosa bestämmer sig för att gå hem tillbaka utan Tobbe. Deras strumpor är våta av snön som smält i skorna och kölden nyper dem i kinderna. De kommer att bli tvungna att berätta för pappa om sitt misslyckade försök att hitta julfriden och om den bortsprungna Tobbe. De behöver pappas hjälp för att få hem sin hund.

Syskonen går en stund och sedan hör de plötsligt ett bekant kvitter i luften. Kråkorna, talgoxarna med tomteluvor och den talande domherren flyger precis ovanför dem. Domherren flyger ner en bit och börjar cirkla ovanför Mimosa och Olle.

”Se efter noggrannare!” drillar den.

Mimosa suckar högt. ”Nej, Tobbe var inte där. Ni tog fel.”

Men domherren ger inte upp. ”Se efter noggrannare”, upprepar den, och kråkorna och talgoxarna stämmer in. ”Se efter noggrannare! Se efter noggrannare!” ropar fågelflocken i kör där den flyger ovanför julgranen.

Fåglarna flyger i cirklar ovanför granen och pekar ivrigt med vingarna mot trädet.

”Okej, vi kommer och tittar, men det får lov att gå snabbt”, muttrar Mimosa.

Hon och Olle går motvilligt tillbaka till granen. Konstantin hälsar glatt på dem och fiskaren pratar med katterna som sitter bredvid och väntar på middagen som ska komma upp ur vaken. Men var finns Tobbe?

Olle går runt granen åt det ena hållet och Mimosa åt det andra. Och precis där de möts på andra sidan granen ligger Tobbe och sover under grenarna, utmattad av allt springande.

Olle grabbar hastigt tag i kopplet som ligger i snön. Sedan lyfter han upp den trötta hunden i famnen och ger honom en öm kram. Mimosa klappar Tobbe och ger honom en puss på huvudet.

Barnen är lättade. Nu när de har hittat Tobbe är det bara julfriden som saknas. Månne fåglarna kan hjälpa dem att hitta den också? Mimosa gestikulerar till fåglarna att de ska komma neråt.

”Vi skulle ännu behöva hitta julfriden. Vet ni var den är?” frågar hon.

En av kråkorna tittar på domherren, domherren tittar på en av talgoxarna. Talgoxen tittar i sin tur på en annan talgoxe, vars tomteluva gungar från sida till sida, och som i sin tur tittar på den andra kråkan. Sedan samlas fåglarna till en tät ring och sätter igång att kvittra för fullt. När kvittret till slut tystnar visslar domherren igen: ”Följ oss

I det samma flyger fåglarna iväg, i en tät flock, och lämnar granen och torget bakom sig. Olle, Mimosa och Tobbe gör som de blivit tillsagda och traskar efter flocken. Fåglarna är syskonens sista hopp eftersom de fortfarande inte har någon aning om var julfriden kan tänkas vara – eller ens vad julfriden egentligen är för något.

Flocken leder Olle, Mimosa och Tobbe förbi bilaffären och simhallen. Sedan passerar de mataffären, polisstationen och kiosken som säljer glass om somrarna. Till slut går de förbi biblioteket och genom parken.

Snart står de i de bekanta trafikljusen, där de för ett litet tag sedan stod och väntade på grönt ljus och förlorade Tobbe ur sikte. Olle kramar hundens koppel hårt i sin hand.

När ljuset slår om till grönt leder fåglarna syskonen över vägen. Sedan fortsätter de ännu en liten bit tills de stannar och börjar peka på något med sina vingar samtidigt som de kvittrar högljutt. Mimosa och Olle tittar åt det håll fåglarna pekar. Fåglarna pekar på huset där Mimosa och Olle bor!

Fåglarna flyger fram till ett av fönstren i huset. I fönstret tindrar en vacker julstjärna. Fåglarna pekar lika ivrigt med sina vingar på det här fönstret som de nyss pekade på granen.

”Ni har tagit fel!” utropar Olle och viskar upprört till Mimosa: ”Det där är ju Elfridas fönster, och hon hatar julen!”

Men fåglarna fortsätter att peka på fönstret. De verkar vara säkra på sin sak. Olle och Mimosa stirrar på fågelflocken med gapande munnar. Sedan flyger fåglarna igen en gång högre uppåt, och försvinner ur sikte.

”Fåglarna hittade Tobbe, men julfriden kan de inte hjälpa oss att hitta”, konstaterar Mimosa besviket.

Kylan har färgat Mimosas kinder röda. Olle fryser och är trött, och Tobbe är också alldeles utpumpad. Barnen är tvungna att erkänna att de ännu inte hittat julfriden. Kanske kan de fortsätta leta i morgon? Men först måste de hem för att äta och vila.

Mimosa drar upp ytterdörren och Olle och Tobbe smiter in med Mimosa tätt i hälarna. I trappuppgången doftar det gott av pepparkakor. Kan det vara pappa som är klar med disken och har satt igång med att baka?

Igen en gång smyger barnen förbi Elfridas dörr. Nu är de nästan hemma.

Då öppnas Elfridas dörr. Olle och Mimosa fryser till och kan inte röra sig ur fläcken. I dörröppningen står Elfrida, axelbred och med bister uppsyn, och med sitt gråa hår samlat till en spänd fläta.

”Vad smyger ni här i trappan för?” undrar Elfrida. Hennes röst ekar i trappuppgången.

Olle och Mimosa får inte ett ljud ur sig men Tobbe börjar vifta ivrigt med svansen. Han vädrar i luften, försöker kika in genom dörren och plötsligt rycker han igen en gång så hårt i kopplet att Olles grepp om det lossnar. Innan Olle och Mimosa hinner göra något åt saken störtar Tobbe rätt mellan fötterna på Elfrida och in i hennes lägenhet.

Nytt avsnitt publiceras på denna sida nästa adventssöndag.


Ge en immateriell julgåva

Valokuva: kaksi partiolaista nuotion äärellä talviretkellä

Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.

KÖP EN IMMATERIELL JULGÅVA