Från denna sida hittar du den tredje avsnittet av scouternas julsaga 2025. Vädertomten Brisa förutspår att tredje advent för med sig regn och en gnutta hopp.
Ge en julgåva att minnas! Tillsammans bygger vi en mer hoppfull morgondag, där varje barn får möjlighet att hitta vänner, lära sig nya saker och växa med stöd av en trygg gemenskap. Ge en donation som stöder barns möjlighet till en meningsfull hobby. Läs mera: scout.fi/donera
Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen
Del 3: Senkomna gäster
Ett, två, tre – JUL!
Nu är det jul – JEE!
Tomtarna sjunger årets stora hitlåt och dansar uppsluppet kring brasan. Åtminstone för stunden har ingen av dem någon tanke på all julbrådska. Djuren i skogen sitter gömda och betraktar fyra tomtar som helt tydligt har slappnat av.
Digitomten Beta har äntligen sin telefon inställd på ljudlöst och stalltomten Hampus har glömt bulan i sin panna. Hustomten Hemming sörplar i sig saft som smakar nästan lika gott som hans egen lingonsaft. Vädertomten Brisa konstaterar att i gott sällskap går det att glömma bort också dåligt väder.
Hon bestämmer sig för att berätta hur det gick till när hon hittade sitt inbjudningskort.
– I väderprognosen hade jag utlovat några minusgrader och klart väder men det regnade. Jag hade förstås inget paraply med mig, utan hann bli genomvåt innan jag kom fram till väderstationen. Jag skulle äntligen ha velat komma med goda nyheter på Tomtedalens väderkanal, men jag kunde fortfarande inte utlova snö. Bara lågtryck, byig vind och duggregn. Verkligen inget julväder! fnyser Brisa när hon tänker tillbaka på hur dagen började.
Jag bytte om till torra kläder och klättrade uppför trapporna i tornet. Sedan spanade jag mot himlen med kikare för att kunna se molnens rörelser bättre. Samtidigt försökte jag få syn på kråkorna. Jag ville höra fåglarnas rapport om hur det ser ut på andra sidan horisonten. Jag såg en flock med småfåglar som flög upp någonstans vid stallet och Beta som kom gående längs Tomtedalens huvudstig, dragandes på en stor teve i sin pulka. Några kråkor syntes däremot inte till i det här skedet. De rör sig enligt sina egna tidtabeller och ibland kan det gå flera dagar utan att jag hör av dem.
– Ursäkta, men jag är lite förvånad. Hur stor roll spelar egentligen fåglarna när det kommer till att spå vädret? avbryter Beta.
– Oj, oj, kråkorna är mycket viktiga, men förstås också lite nyckfulla, svarar Brisa med ett leende.
Tomtarna lyssnar koncentrerat när Brisa fortsätter berätta.
– Älven strömmade fortfarande fritt, och den lär knappast frysa till så snart heller i det här vädret. Men sedan blev jag så förvånad att jag flämtade till – för vid älven stod det älgar. Alldeles fullt av älgar! Jag räknade till åtminstone fem hornprydda huvuden vid älvens grundaste ställe. De stod och trampade i vattnet och såg ut att tvinna något vitt mellan sina fötter, som om de tvättade lakan. Det stod dessutom fler älgar på vardera sidan om älven.
Och sedan blev allt ännu konstigare!
– Alla älgar ställde sig på rad och bildade en bro över älven. Som ur tomma intet dök det upp jättemånga möss på den ena stranden, åtminstone HUNDRA stycken! Älgarna tog upp trasorna de hade sköljt i vattnet och mössen transporterade dem längs älgbron till andra stranden och gav dem åt ekorrar som väntade där. Sedan skuttade ekorrarna iväg till skogs med de våta trasorna, berättar Brisa, alldeles till sig av det hon sett.
– Är du nu säker på att DU inte behöver glasögon, frågar Hampus.
– Min kikare är verkligen effektiv, jag kan inte ha sett fel, försäkrar Brisa.
Jag var så koncentrerad på vad djuren sysslade med att jag blev skrämd när min telefon ringde. Det var från slädverkstaden. De ville ha en noggrannare prognos för julaftonsvädret. Det börjar vara bråttom för dem att få den här informationen för att de ska hinna installera rätt sorts medar på släden. I snö skulle förstås trämedar vara bäst, vid halka behövs medar med dubbar och om vädret fortsätter att vara regnigt behövs flytkuddar. Jag lovade komma med ett noggrant svar senast på onsdagen. När jag hade avslutat samtalet tittade jag på nytt i kikaren och såg att ingen längre var kvar vid älven.
Jag hade inte tid att grubbla desto mer på saken, för jag skulle ju bland annat reda ut julvädret. Jag bestämde mig för att undersöka gamla väderdagböcker. När jag bläddrade i dem märkte jag att det tidigare ofta har snöat redan i november, eller i alla fall senast i början av december. Senast vi hade en så här blöt december var år 1923, vilket också är mäthistoriens varmaste jul. Då hade vi trähjul på släden, säger Brisa och tänker tillbaka på den historiska händelsen.
Tomtarna känner mycket väl till den stora snöbristen år 1923. De hörde om den redan när de gick i de lägsta klasserna i Tomtedalens skola.
– Äntligen hörde jag ett bekant kraxande i luften när kråkorna närmade sig väderstationen, fortsätter Brisa. Jag skyndade mig upp till den översta balkongen för att anteckna fåglarnas hälsningar, men till min förtret hade de inte så mycket nytt att komma med. Regnmoln i öst, regnmoln i söder och regnmoln i sydväst. Norrut något som påminner om ett lågtryck, men ändå minimal sannolikhet för snö. Jag gav lite korn åt kråkorna som belöning och när de hade plockat i sig dem flög hela flocken iväg. Hoppas de kommer tillbaka före onsdag, suckar Brisa.
Hampus lyser upp som om han kommit på något bra.
– Jag tror att jag kom på en sak som kan underlätta ditt arbete. Jag kan bygga en fågelmatningsautomat åt dig.
– Och jag kan installera en bandspelare i den, kommer Beta på. Då kan fåglarna få korn som ersättning för sina väderrapporter även om du inte är där.
– Fåglarna är faktiskt riktiga gottegrisar, säger Brisa ivrigt. Kanske en fast matstation skulle få dem att dyka upp mer regelbundet.
Brisa, Beta och Hampus bestämmer sig för att förverkliga den här planen så snart som möjligt.
De tummar på saken och då får Brisa en idé.
– Nämen vet ni vad, jag tror att jag precis löste mysteriet med inbjudningskorten!
De andra tomtarna tittar nyfiket på Brisa och också djuren i skogen spetsar öronen.
– Jag lade märke till en konstig sak när jag hade tagit avsked av kråkorna. Jag såg att julgubben och tomtemor var ute och gick med stavar längs vägen som leder till väderstationen.
– När har de börjat motionera? frågar Hemming förundrat.
– Det vet jag inte, men de hade på sig ryggsäckar som såg tunga ut. Jag gick ut på gården för att möta dem, men de gick förbi väderstationen. De sa att det kändes lätt att gå för att de hade ätit en så god frukost. Jag stod en stund och såg efter dem och när jag vände mig om för att gå in tillbaka hittade jag inbjudan på marken, alldeles intill mina fötter. Den låg och flöt i en vattenpöl.
– Har ni tänkt på att vi alla berättat om något underligt i julgubbens och tomtemors beteende. De försvunna antennerna, jätteomeletten och stavgång, det är minsann misstänkt det! slår Brisa fast. De andra tomtarna skiner upp.
– Inbjudningskorten har alltid dykt upp, på något sätt, efter att vi träffat dem, utropar Beta.
– Jamen det är ju klart som korvspad, hojtar Hemming.
– Precis! Julgubben och tomtemor har ordnat den här fina kvällen med lägereld och allt för oss, slår Hampus fast.
Så gör bra chefer.
Tomtarna känner sig nöjda över att ha löst mysteriet och häller upp mer varm saft åt alla.
– Skål på er, kompisar! Vi kom på en bra förklaring.
En bit in i skogen hörs röster som närmar sig och efter en liten stund kliver julgubben och tomtemor fram till brasan.
– Hå-hå-hå, ropar julgubben och tomtemor skyndar sig att krama om alla tomtar.
– Ursäkta att vi är lite sena och tack för inbjudan, säger tomtemor.
– Va?! Är det inte ni som ordnat den här avkopplingsutfärden? stammar Hampus fram, och känner samtidigt att bulan i hans panna börjar värka igen.
Tomtarna ser förvånat på varandra. Nyss var de så glada över att ha löst gåtan, men nu har den känslan gått upp i rök. Julgubben och tomtemor tar fram sina inbjudningskort, och ingen av tomtarna blir förvånad när de ser att det fattas en bit också av dem.
Ge en julgåva att minnas!
Alla barn har rätt till en meningsfull hobby och till att känna sig delaktiga i en gemenskap. Ge en donation som stöder ett mindre bemedlat barn att delta i scouting. Läs mer: scout.fi/donera
- 30 euro: Utfärder och spraket från en lägereld
- 70 euro: En hobby fylld av upplevelser för ett år
- 140 euro: Vänskap och nya lärdomar
- Stöd scout verksmanheteb ned eb för dig valbar summa
