Julsaga, avsnitt 1

Från denna sida hittar du den första avsnittet av scouternas julsaga. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.

text: Anna Tommola
uppläsare: Paavo Kerosuo
svensk översättning: Tove Hagström
illustration: Christel Rönns

DEL 1: Önskelistan

lyssna här lyssna via spotify

E-N H-U-N-D. Leo krafsar omsorgsfullt ner bokstäverna, en åt gången, överst på pappret. Sedan förstärker han dessutom varje bokstav med röd tusch. EN HUND. Det ska i alla fall inte vara oklart för någon vilken önskan som är viktigast av alla.
Det finns inget som är viktigare än det.
För Leo känns det som att alla har fått en hundvalp det här året. Precis alla! Utom han.
Och hur mycket har han inte alltid velat ha ett eget keldjur? En egen liten fluffig sammetsnos att hålla i koppel och krafsa bakom öronen, och som hoppar upp bredvid honom i soffan när han tittar på teve. En hund som är varm och tassig och mjuk och söt, och som får sova i hans säng.
”Borde du för säkerhets skull rita en bild av en hund där också?” frågar Amina som sitter bredvid Leo.
”Jo, men jag kan inte”, beklagar sig Leo och skjuter över penna och papper till sin kompis.
Amina kan. Hon har nämligen en hund. Han heter Jycke och Amina får redan gå ut med honom alldeles själv, utan att någon vuxen följer med. Det är sant!
Amina sitter en stund och ritar. Hon sticker ut tungan när hon koncentrerar sig. Sedan lyfter hon glatt upp pappret och håller det framför näsan på Leo.
”Titta så söt den blev! Helt jättesöt. Nu blir nog din mamma också ivrig.”
”Tror du det?” frågar Leo hoppfullt, men får ändå snart en djup rynka mellan ögonbrynen.

Mamma har gjort det helt klart att hon inte vill ha några håriga djur där hemma. Hundar får hennes ögon att börja rinna. För mamma räcker det mer än väl att de ska få en ny bebis när som helst nu.
Men det är ju inte alls samma sak! En bebis är mycket tråkigare än en hund. Det kommer att dröja länge innan Leo kan leka med sin lillasyster på gården, för hon kommer ju inte att kunna leka genast. Det kommer att dröja många månader innan hon ens hålls upprätt på sina fötter.
Bebisar kan ingenting alls. En valp däremot kan leka redan från första stund! Och springa och skälla och vifta på svansen.
”Jag skulle nog kunna ta det där syskonet också”, påpekar Amina.
Amina bor på tumanhand med sin pappa och det kommer inte att bli några nya bebisar i familjen. Aminas äldre syskon är redan så stora att de har flyttat hemifrån.
Så här tokigt blir det ofta. Amina fick en hund som överraskning när hon bad om ett litet syskon. Leo i sin tur har ingen hund, men ska få ett syskon även om han inte bett om det.
På sätt och vis är det här samma sak som att Leos mamma rullar upp sitt raka hår för att det ska bli lockigt, medan Aminas syster Saba använder en plattång för att få sitt supertjocka och lockiga hår att bli rakt.

Men nu – julen är på väg. Och det sägs ju om julen att det är en tid då önskningar går i uppfyllelse. Om Leo anstränger sig och önskar allt vad han orkar så kanske en liten snusande nos sticker upp ur ett paket på julaftonen …
Sagt och gjort. Leo tar emot pappret och skriver klart önskelistan. Han skriver de andra sakerna med betydligt mindre bokstäver, under vovven som Amina ritat på pappret.
Så här ser listan ut:

– HUND
– laser bättle fjärrstyrd
– super Mario lego
– godis (mycket)

Listan skulle enkelt kunna göras längre men Leo behärskar sig själv. Om han spårar ur kan någon tycka att han är girig, och det passar sig inte på julen.
Leo tänker efter en stund och lägger till:
– HUNDmat
– en HUNDbädd och andra HUNDtillbehör
Till sist stryker han också över ordet ”mycket” vid godispunkten.

Mamma sitter i soffan i vardagsrummet med sin jättelika mage. Pappa gräver fram babykläder ur en pappkartong. Han har ett fånigt leende på läpparna och skuttar runt med minimala mössor och sparkbyxor.
Leo räcker en papperslapp till sin mamma. Mamma tittar på listan och sedan på Leo.
”Oj vännen. Det här har vi ju redan pratat om …”
”Blablablaa!” ropar Leo och sticker fingrarna i öronen. Han vill inte höra vad mamma säger, utan flyr till sitt rum.
Jag flyttar, tänker Leo. Även om det är jul.
Om han inte kan få någon hund flyttar han till ett annat, trevligare hem. Till en början kan han flytta ut i snöslottet på gården. I två jackor klarar han sig nog en natt. Amina kan komma med mat till honom och hon skvallrar inte för någon om var han är.
Leo litar till hundra procent på Amina, även om Leos andra kompisar ibland inte vill ha henne med och leka. Leo har känt Amina så länge han kan minnas, och ännu längre än så. Ända sedan de var sådana där hjälplösa bebisar som bara kan glo på varandra och fnissa.
Leo packar ett par extra kalsonger, fem legogubbar, en visp, en huvtröja och sin telefon i ryggsäcken.
Sedan skriver han ”HEJDÅ DUMMSKALLAR” i familjens WhatsApp-grupp. Till den hör mamma, pappa och han. Lillasyster kan garanterat inte läggas till i gruppen för hon kan ju inte ens använda en telefon. Leo märker nog att han stavat dumskallar med två M, men nu hinner han inte korrigera det. Han lägger till ett klistermärke med en sur dinosaurus och texten ”dislike”. Det betyder att inte tycka om. Leo kan redan lite engelska.
Det här är slutet. Det kommer inte att finnas någon väg tillbaka. Inte förrän de ger efter.
Leo smäller igen lägenhetsdörren och tar sig ner för trappan med stora kliv.
Men innan han hinner fram till ytterdörren händer något överraskande. I våningen längst ner finns en bostad som länge stått tom. Nu står dörren på vid gavel och ut stormar en stor man, klädd i en heldräkt i läder och med en större och yvigare mustasch än någon annan någonsin haft.
”Snöboll!” vrålar den läderklädda mannen, av någon oförklarlig anledning. ”Snöboll, kom hit!”

 

Nytt avsnitt publiceras på denna sida nästa adventssöndag.


Ge en immateriell julgåva

Illustration: Christel Rönns

Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.

köp en immateriell julgåva