Från denna sida hittar du den första avsnittet av scouternas julsaga 2023. Mamma nyckelpiga berättar om julen för sina barn och lilla nyckelpigan Alf tar ett beslut som leder till ett äventyr. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.
text: Ninka Reittu
uppläsare: Anna Brear
svensk översättning: Tove Hagström
illustration: Ninka Reittu
Nyckelpigan som ville se julen, del 1: Den underbara vinterfesten
Det var en gång en liten nyckelpiga som hette Alf. Alf var riktigt, riktigt liten, så liten att när han var ute och flög var det bara det surrande ljudet som avslöjade att han var där.
Självfallet är det så att nyckelpigor trivs bäst under sommaren. Då sjuder skogen av liv och insektsurr. När vädret blir svalare mot hösten börjar familjen nyckelpiga förbereda sig på att gå i vinterdvala.
En höstkväll i nyckelpigornas bo berättade mamma nyckelpiga för Alf om julen.
– Det är en underbar vinterfest som firas när det är som allra mörkast under året. Efter det kommer solen och ljuset så småningom tillbaka, berättade mamma. Hon berättade också om julgodis och julklappar, och om allt annat hon kände till om julen.
Alf lyssnade med stora ögon och bestämde sig. Den här vintern skulle han inte missa allt detta fantastiska genom att som vanligt ligga och sova. I år ville han se den riktiga julen! I år skulle han inte lägga sig för att sova i gropen under stenen tillsammans med de andra nyckelpigorna.
Alf hade en stor familj. Till familjen hörde mamma och pappa samt femton små nyckelpigor, av vilka Alf var den allra minsta. Som vanligt förberedde nyckelpigorna en så stor syskonbädd i boet att de alla fick plats i den. Men nu envisades Alf med att sitta där och hålla sig vaken, även om de andra låg och snusade i djup sömn.
Lilla Alf väntade hela hösten på att julen skulle komma. Äntligen föll den första snön och lade sitt vackra, vita täcke över hela skogen. Då förstod Alf att julen var nära.
Nyckelpigan Alf hade föreställt sig att han skulle vara den enda lilla varelsen som var vaken under vintern, men där tog han fel.
När den första snön hade fallit avslöjade den alla små som rörde sig i skogen. En morgon, när Alf för första gången kröp ut i det vintriga vädret, märkte han att marken var full av små fotstpår.-Oj, så spännande! utropade Alf. Utan att fundera desto mer på saken skuttade Alf i sina filttofflor, virade en halsduk om halsen och störtade ut.
Alf började följa ett spår och var så ivrig att han helt och hållet glömde bort att se sig omkring. Hans små känselspröt vippade och han skrapade nästan nosen i marken där han strövade fram. Utan att lägga märke till det, befann han sig snart långt ifrån stenen där han bodde. Den syntes inte längre.
Den lilla nyckelpigan Alf såg sig omkring och märkte att skogen var alldeles förändrad. Den var vackert blå och dunkel, och på samma gång både främmande och spännande. Sådan här hade Alf aldrig tidigare sett skogen där han bodde.
Allt det bekanta var försvunnet. Alf kände inte igen vare sig träd eller stenar, och till råga på allt hade alla ljud försvunnit ur skogen. Inga fåglar sjöng, inga löv susade i träden. Varje grässtrå hade gömts under snötäcket eller stod där fruset och orörligt.
Ge en immateriell julgåva
Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.