Julsaga, avsnitt 1

På denna sida publiceras första avsnittet av scouternas julsaga. Nya avsnitt publiceras alltid varje adventssöndag. Vi vill påminna om möjligheten att komma ihåg en vän med en immateriell julgåva, som möjliggör scouting som hobby åt ett mindre bemedlat barn.

text: Iina Kansonen
uppläsare: Paavo Kerosuo
svensk översättning: Tove Hagström

Lyssna på första avsnittet

Det är full rulle hos Karlssons. Det är tre dagar till julaftonen men pappa, Mimosa och Olle har knappt kommit igång med julförberedelserna. De har varken bakat pepparkakor eller jultårtor, inte julstädat, inte handlat julmat och de har dessutom glömt orden till julsångerna de brukar sjunga.

Till råga på allt har pappa tappat bort sin telefon. Den vibrerar oavbrutet någonstans, antagligen underst i en tvätthög. Hunden Tobbe gläfser på teven som är påslagen på hög volym i vardagsrummet. På fönsterbrädet står en halväten yoghurtburk och på soffan ligger den senaste veckans dagstidningar i en enda röra. På en stolsrygg hänger Mimosas smutsiga strumpor, bordet är fläckat av gårdagens makaronilåda och på golvet ligger minst hundra legoklossar. Mitt bland klossarna sitter Olle och Mimosa och grälar.

”Jag sätter stjärnan i granen!” ropar Mimosa.

Olle är däremot bestämt av den åsikten att det är hans tur att fästa stjärnan i grantoppen i år. ”Det är alltid du som sätter dit stjärnan!” hojtar han tillbaka, med ögonbrynen i djupa veck.

Röd i ansiktet skriker Mimosa tillbaka. Sedan skriker Olle, och sedan Mimosa igen.

Pappa är i full gång med att försöka besegra det stora berget av disk som samlats i köket. Nu avbryter han det han håller på med för en stund och sticker in huvudet genom dörröppningen till vardagsrummet. ”I det här hushållet går det minsann inte att hitta någon julfrid”, suckar han uppgivet och försvinner tillbaka ut i köket. Mimosa ja Olle tittar på varandra.

”Vad var det riktigt han sa? Vad kan vi inte hitta?” viskar Mimosa till Olle.

Olle rycker på axlarna. Syskonen vet inte vad julfrid betyder. Men tydligen är det någonting viktigt eftersom Tobbe har slutat gläfsa och i stället tittar tankfullt på barnen. Mimosa kikar på Olle och säger: ”Jag tror att vi måste hjälpa pappa.”

Olle ser förundrat på sin syster. ”Med att diska då?” frågar han.

Mimosa rynkar på näsan. Hon hatar att diska. ”Nej, med att leta efter julfriden förstås”, säger hon.

Syskonen ser på varandra och nickar i samförstånd. Tobbe gäspar. Han är med på planen.

Men var ska de kunna hitta julfriden? Mimosa har en idé. Hon pekar på en av väggarna i vardagsrummet. Olle vet precis vad hon menar. Han skyndar sig att skaka på huvudet. Nej, nej aldrig i livet!

Bakom väggen bor Elfrida. Alla barn i huset vet att Elfrida inte är att leka med, speciellt inte i jultider. Elfrida hatar julen – och barn, eller så säger i alla fall husets alla barn. I huset bor det tolv barn och alla smyger tysta som möss förbi Elfridas dörr i trappuppgången för att hon inte ska höra dem och öppna sin dörr. Och barnen har sina skäl. En gång viftade Elfrida med sopborsten efter Erika på översta våningen för att hon hade sjungit julsånger i trappuppgången (eller så sa åtminstone Erika). Och på Tim i trappan bredvid kastade Elfrida en snöboll förra julen (även om Tim sa att det också kan ha varit Wilma på första våningen som kastade).

”Elfrida vet garanterat något om julfriden. Hon heter ju till och med El-frid-a!”, säger Mimosa för att försöka övertyga Olle.

Men Olle skakar på huvudet och håller fast vid sin åsikt: ”Elfrida gör potatismos av oss med sin sopborste om vi pratar med henne om julen, och då blir pappas jul helt säkert förstörd”, säger han.

Mimosas ögon blir stora som tallrikar av blotta tanken. Hon vill verkligen inte bli potatismos strax före jul.

Syskonen enas om att leta efter julfriden någon annanstans än hos grannen. Det måste finnas någon annan än Elfrida som vet vad julfrid är och var den finns. Olle och Mimosa måste gå ut och göra efterforskningar.

Pappa slamrar rysligt med disken i köket och sedan svarar han i telefonen. Den har äntligen kommit fram igen!

Olle, Mimosa ja Tobbe smyger ut i tamburen. Det är bäst att de håller sig undan och låter pappa sköta hushållssysslorna, telefonsamtalen och julförberedelserna i lugn och ro. Olle kränger på sig sin gröna overall och Mimosa sticker armarna i sin röda jacka. Syskonen tar också på sig sina skor och fäster kopplet i Tobbes halsband.

Mimosa öppnar ytterdörren så tyst hon kan. Pappa pratar fortfarande i telefonen. Olle, Mimosa och Tobbe smiter ut i trappuppgången. Mimosa håller fingret mot läpparna för att visa att de ska vara tysta.

Syskonen står nu utanför Elfridas dörr. Det sitter en vit papperslapp på dörren. Med arga bokstäver står det ”INGEN REKLAM OCH INGA GRATISTIDNINGAR”. Olles och Mimosas hjärtan slår hårt. De måste ta sig ner till den stora ytterdörren utan att ge ifrån sig ett enda knyst.

Och just då får Tobbe för sig att skälla! Det är ett litet tyst skall, men det ekar ändå i trappuppgången. Erika i översta våningen har berättat att Elfrida har väldigt god hörsel. Nu är det bråttom! Mimosa samlar mod och börjar gå med tysta, raska steg. Hon tecknar till Olle att han ska följa efter. Olle följer sin syster så tyst och snabbt han kan. Men Tobbe förstår helt tydligt inte situationens allvar utan stannar till för att snusa vid Elfridas dörr. Olle rycker i kopplet och lyckas till slut få hunden att snällt följa med mot trappan. Så ljudlöst de bara kan går syskonen ner för trappan och fram till ytterdörren.

”Det var nära ögat!” utbrister Olle halvt viskande.

Mimosa nickar. Elfrida är verkligen inte att leka med. Mimosa knuffar upp den tunga ytterdörren. Ett kallt luftdrag sveper in och får Olle att huttra till.

Men Tobbe bekymrar sig inte över det kalla vädret. Han drar ivrigt iväg mot dörrspringan, knycker till ordentligt och innan Olle vet ordet av har han tappat greppet om kopplet. Tobbe slinker hastigt ut genom dörrspringan.

Med kopplet släpande efter sig springer Tobbe över till parken mitt emot. En liten stund skuttar Tobbe ystert omkring i snön i parken, men sätter sedan strax igen iväg med fart. Tobbe springer längre och längre bort och syns till slut bara som en liten prick borta vid horisonten. Tobbe har rymt!

Nytt avsnitt publiceras på denna sida nästa adventssöndag.


Ge en immateriell julgåva

Valokuva: kaksi partiolaista nuotion äärellä talviretkellä

Har dina vänner redan allt de kan behöva? Ge en immateriell julgåva som möjliggör hobbyverksamhet åt mindre bemedlade barn och unga.

köp en immateriell julgåva