Julsaga, avsnitt 1

Från denna sida hittar du den första avsnittet av scouternas julsaga 2025. I det första avsnittet av julsagan förundras tomtarna över innehållet i en korg och vi får höra digitomten Betas version av hur inbjudan hittades.

Ge en julgåva att minnas! Tillsammans bygger vi en mer hoppfull morgondag, där varje barn får möjlighet att hitta vänner, lära sig nya saker och växa med stöd av en trygg gemenskap. Ge en donation som stöder barns möjlighet till en meningsfull hobby. Läs mera: scout.fi/donera

Text: Henna Ryynänen
Uppläsare: Anna Brear
Svensk översättning: Tove Hagström
Illustration: Henna Ryynänen


Del 1: En mystisk inbjudan

Brasan sprakar i den allt mörkare vinterkvällen. I granens grenar hänger lyktor som lyser upp omgivningen på ett festligt sätt. Här och där glimtar julpynten till när de träffas av en ljusstråle. Någon har skottat undan snön närmast brasan och lagt ut ett tjockt lager av grankvistar på marken.

Mitt i denna skönhet står fyra vresiga tomtar. De är bekymrade över ogjorda sysslor, apparater som inte fungerar som de ska, konstiga väderfenomen och mest av allt: över julen som närmar sig.
– Måtte nu det här vara riktigt viktigt, säger digitomten Beta med stressryckningar i vänster ögonbryn. Navigationssystemets uppdatering är klar i vilket ögonblick som helst, och här står jag, mitt i skogen!
– Jag är hundra procent säker på att Bomulla lammar precis nu, säger stalltomten Hampus bedrövat.
Vädertomten Brisa tänker på väderprognoserna för den närmaste veckan: regn och åskbyar i december.
– Det är alldeles oerhört! frustar hon.
– Du bekymrar dig bara över vädret, men tänk på min surdegsrot! Den har inte bubblat på många dagar, säger hustomten Hemming och skakar på huvudet.
– Då får vi väl en snöfri och bullfri jul, svarar Brisa och sparkar till en pärtkorg som står framför brasan. Korgen rubbas inte en centimeter.
– Hej tomtar! Det är någonting i den här korgen.

Beta, Hampus och Hemming sträcker på sig för att se korgen bättre över Brisas luva. Vad kan det finnas i korgen?

Strax hörs en harmoni av nöjda suckar kring brasan när Brisa tar upp den ena juldelikatessen efter den andra ur korgen: pepparkakor, bullar, skumgodis, äpplen, nötter, maränger med smak av pepparmint och en stor termos med varm saft. Och det är inte allt! I korgen ligger också fyra mjuka ylletröjor – en åt var och en av tomtarna.

Hampus tar upp den första tröjan. Den känns lika mjuk som ullen på hans eget lamm.
– Den här är garanterat åt mig, säger han genast, och beundrar tröjans gyllengula halmhimmelfigurer.
– Och den där som någon broderat binär kod på är min, utbrister Beta med ett litet glädjetjut.
Det randiga mönstret på hustomten Hemmings ylletröja för tankarna till en trasmatta och vädertomten Brisas tröja pryds av stackmoln.
Tomtarna tar genast på sig tröjorna.
– Den känns som en varm kram, utbrister Beta och glömmer för en nanosekund bort allt som brådskar där hemma och telefonen som piper i fickan.

– Tänk om vi skulle sätta oss ner vid brasan en stund, säger Brisa, och ser frågande på de andra tomtarna.
– Nå jo, jag antar att uppdateringen blir klar även om jag inte sitter bredvid och tittar på, säger Beta lite tveksamt.
– Bomulla viftade ganska glatt med svansstumpen när jag lämnade fårhuset. Precis som om hon ville att jag skulle gå, säger Hampus fundersamt.
Hemming tittar på delikatesserna de hittat i korgen och på alla dekorationer runt brasan. Någon har helt tydligt ansträngt sig för att arrangera det hela.
– Min surdegsrot har varit i användning sedan 1800-talet, så knappast behöver den återupplivas precis nu. Vi stannar här!

Tomtarna sätter sig ner i värmen vid brasan och Hampus häller upp en kopp ångande varm saft åt var och en.
– Nu ska vi ta reda på vem som har ordnat det här kalaset.
Tomtarna tar fram sina inbjudningskort och efter en stunds tystnad uttalar Beta det som alla tänker. – Så lustigt, alla kort saknar en bit på samma ställe.

Inbjudningskorten är skrivna på en gammal skrivmaskin. Det är lätt att se, eftersom bokstäverna hoppar omkring på raderna och för att en del bokstäver har landat två gånger på pappret.
Så här står det på korten:
Högaktningsfullt önskar vi dig välkommen på en avslappnande utfärd. Vi samlas kring lägerelden. Vi ber dig anlända utan tres-stre-rets. Delikatesservering.

Den sista raden börjar med orden:
Med vördsamma hälsn… men avbryts före underskriften.
– Så mystiskt, utbrister Beta.
– Fattas namnet av misstag eller med flit? funderar Hampus.
– Vem det än är som har bjudit in oss vet vi i alla fall säkert att det är en händig person. Ylletröjorna är så skickligt gjorda! konstaterar Brisa.
Alla nickar, det stämmer verkligen.
Hemming rynkar pannan.

– Fick någon av er inbjudningskortet per post?
Tomtarna skrattar till och svarar i kör:
– Nej, verkligen inte!

Beta sörplar i sig en klunk av den nu lagom varma saften. Hon vill vara först med att berätta om hur det gick till när hon hittade sin inbjudan.
– Jag skulle precis ladda upp undantagstidtabellerna i december i Selma-systemet när jag fick ett meddelande av tomtemor i Hurgårdet-appen. Hennes teve visade bara snöstorm och hon ville så gärna titta på kvällens avsnitt av Tango med tomtar. Jag skrev snabbt en ny sorteringskod för paketinsamlingsroboten och skyndade sedan iväg till tomtemor.

Här avbryts Betas berättelse av att hennes telefon låter pip, pip, pipip, pip, pip. Med snabba tumrörelser skriver hon ett svar på meddelandet och fortsätter sedan berätta.
– Var blev jag? Jo, alltså … Jag hittade inget tydligt fel på tomtemors gamla bildrörsteve. Stickproppen satt i eluttaget och säkringen var hel. Bara antennerna fattades. Tomtemor menade att allt hade varit i sin ordning på morgonen då hon tittat på repriser av Dolda riddaren. Jag lovade henne en ny smartteve med högtalarsystem av samma standard som på bio. Den gamla teven skulle passa bäst på Tomtedalens museum.

– Lade du märke till något annat speciellt än två försvunna antenner? undrar Hemming.
– Tomtemor gick av och an mellan vardagsrummet och köket hela tiden medan jag var där. Och så sneglade hon på ett konstigt vis på väggklockan, även om jag lovade komma förbi med den nya teven i god tid före programmet. Till slut följde hon mig till dörren och närmast knuffade ut mig ur huset.

Jag kände mig lite förvirrad när jag kom tillbaka till mitt arbetsbord och där låg inbjudningskortet på datorns tangentbord. Det fanns inget kuvert, och som vi alla vet, ingen underskrift heller. Först tänkte jag att allt var ett skämt, men sedan bestämde jag mig för att komma hit och titta. Pip låter det från Betas telefon, som därmed avslutar hennes mening.

– Jag undrar varför tomtemor var så rastlös, säger Brisa när hon hunnit tänka efter en stund.
– Jag skulle också bli nervös om jag var på väg på att missa veckans bästa teveprogram. Det handlade ju ändå om semifinalen, säger Hemming.
– Men hur kan antennerna försvinna så där bara? Vem i hela världen har någon nytta av två metallpinnar? funderar Hampus.
Pip, pip, pipip pip, säger Betas telefon.
– Ursäkta, men kan du lägga din telefon på stör ej-läge eller någonting? säger Brisa irriterat.
– Jag är faktiskt Tomtedalens enda IT-stödperson, IKT-ansvariga och datasäkerhetsexpert, svarar Beta ganska dystert. Jag kan inte göra något åt den här … pip … brådskan. Och faktiskt, om sanningen ska fram, så har jag inte sovit mycket de senaste åren. Det var annat på den tiden när jag bara ansvarade för julgubbens kassettbandspelare.
– Du skulle kunna lära upp en assistent som kan sköta en del av uppgifterna, föreslår Brisa. – Det kallas att telegera.

Medan de andra grubblar över de försvunna teveantennerna och försöker lösa Betas utmaningar med brådska på jobbet granskar Hampus sitt inbjudningskort en gång till. Han känner efter på stället där kortet rivits sönder och känner sig övertygad om att biten som fattas har bitits loss.

Ge en julgåva att minnas!

Alla barn har rätt till en meningsfull hobby och till att känna sig delaktiga i en gemenskap. Ge en donation som stöder ett mindre bemedlat barn att delta i scouting. Läs mer: scout.fi/donera

Bild: Satu Mali