I vår kår ordnar vi med jämna mellanrum vandringsläger, ofta uppe i Lappland. Trots att det ofta är den andra, tredje eller till och med fjärde gången för någon, brukar vi alltid ha deltagare som är uppe i fjällen för första gången i sitt liv. Oberoende blir man alltid lika förbluffad över vyerna och beundrad över den friska, avgasfria luften.
I början av augusti steg nio Spejarscouter, en Explorerscout och fem ledare från Scoutkåren Spejarna Helsingfors på tåget mot Rovaniemi. Ivriga inför vandringen eller paddlingen (eller för vissa spejarscouter: tågresan) inkvarterade vi oss i våra sovkupéer utan att ana vad som väntade oss.
Inom de första 12 timmarna av resan hade vi redan stött på flera motgångar, men tappert kämpat oss vidare, för att på förmiddagen anlända till Kåtan i Muonio. Lägerchef Charlotte, tillsammans med ledar-Krista åkte direkt in till Muonio City för att handla mat, medan resten inkvarterade sig och utforskade området. Kvällen blev relativt lugn och matfylld.
Lång och tung paddling
På söndagen packade vi ihop oss för en dag ute på vatten, utan att inse hur lång och tung paddlingsfärden skulle komma att bli. Tänk dig grunt vatten. Så grunt att du måste stiga ut ur kanoten i varje fors för att skuffa den då den fastnat i botten. Så grunt var det den söndagen då vi knuffade iväg sju kanoter från Kutuniva bro och började paddla mot Muonio City. Även om vi tidvis fick paddla i motvind och knuffa kanoter, blev det en dag som vi kommer minnas länge. En del för hur häftig den där ena ordentliga forsen var, en del för hur man frös då man äntligen tog i land efter 11 timmar i kanot.
Återhämtning och nya äventyr
Måndagen gick mest ut på att ta det lugnt och återhämta oss från paddlingen. Under våren har spejarscouterna under sina möten övat på färdigheter inför vandringen, och i början av sommaren ordnade kåren en hajk som en övning inför vandringen i Pallas. Bland det svåraste är ändå att packa lätt − men rätt, så under måndagen gick spejarscouterna igenom packningen tillsammans med Krista och packade sin rinka färdig för start. Efter lunch på tisdag var det äntligen dags för vandringen − höjdpunkten för många av spejarscouterna och ledarna.
Från Vuontispirtti vandrade vi till Montellinmaja, där vi satt upp tält, toppade Montelli och lagade middag. Tur är packar man alltid vattentätt, för även om alla meteorologiska institut visade att det inte ska regna, satt vi inne i tälten i skydd från regnet hela kvällen. På onsdagen fortsatte vår färd mot Rihmakuru. Att vandra mot Rihmakuru är alltid lika roligt; utsikterna och miljön ändras totalt då det ligger i en dal mellan fjällen. Väl framme toppade ett gäng spejarscouter tillsammans med en av ledarna fjäll, medan resten satt upp tält. Vi lagade mat på stormkök och värmde oss inne i Rihmakurus kåta efter en till regnskur.
Samtidigt som de flesta värmde sig på Rihmakurus kåta, var en del av oss faktiskt kvar på den egentliga Kåtan. Det är bra att komma ihåg att ibland går allt inte som på Strömsö – oberoende hur man planerat och förberett − och då får man ta situationer som de kommer. Denna gång fick vi avbryta vandringen för en del av deltagarna, men såg till att vi vid Kåtan också hade det lika roligt som de som tappert fortsatte färden!
Uppåt in i molnen
Till skillnad från att gå ner till Rihmakuru är det inte lika roligt att komma upp därifrån. På torsdagen började vi vandra mot Taivaskero, där vi skulle träffa Kåtan-gänget. Vägen till Taivaskero är en uppförsbacke som aldrig tar slut. Tills man inser att man nästan står inne i ett moln och vet att man är framme. Utsikten är alltid ändå lika enastående och denna gång fick vi dessutom väl uppe på toppen förläna två av våra roverscouter med sina scoutledarsöljor − en värdig plats för två värdiga ledare. Man kunde nästan kalla den stunden vandringens höjdpunkt!
Fredagen blev en lugn dag med grillning, plättkalas och lägerbål och på lördagen packade vi ihop våra rinkor, städade Kåtan och hoppade in i bussen mot Rovaniemi.
Fun fact: Lägerchef Charlotte hade på sig enhörningsörhängen, och varje gång de vände sig gick något snett. Den viktigaste uppgiften för säkerhetschef Krista blev alltså att under hela veckan se till att örhängena hela tiden satt rätt.
