Du är här

Historia

År 1907 samlade Robert Baden-Powell (bland scouter känd som B-P) 20 pojkar på ett läger på Brownsea Island, utanför London. Denna händelse var början till scoutrörelsen, som idag har över 28 miljoner medlemmar i 216 länder och territorier.

Robert Baden-Powell föddes 1857 i England. B-P var mera praktiskt lagd, och efter att han misslyckats att komma in på college, sökte han istället till armén, där han snart blev befodrad till officer.

Efter att tjänstgjort i kolonierna återvände han till England 1903. B-P märkte att områdets pojkar behövde något mer vettigt att sysselsätta sig med och kom då på idén att dela med sig sina erfarenheter. B-P lärde unga mänskor att klara sig inaturen, ta ansvar för sig själva och samtidigt att ha roligt tillsammans, vilket vi idag känner till som scoutrörelsen. År 1908 publicerades B-P's bok ”Scouting for boys”, som är stommen för scoutrörelsen idag.

1909 , d.v.s. två år efter lägret på Brownsea Island, samlades 11 000 scouter till en manifestation i London. Samma år dök även de första flickorna upp i scoutrörelsen. B-P insåg att scouting passar lika bra för flickor, men ville ändå att de skulle ha sin egen verksamhet för sig. Flickscouterna, ”the guides”, leddes av B-P:s syster Agnes tills B-P:s fru Olave Baden-Powell tog över flickorganisationen 1918.

1921 adlades Baden-Powell och 1929 fick han titeln Lord Baden-Powell of Gilwell.

Scoutrörelsen kom till Finland 1910 och Finland var bland de första länder där scoutingen fick fotfäste. Fram till 1970-talet verkade flickor och pojkar i olika förbund. År 1972 grundades Suomen Partiolaiset - Finlands Scouter ry, för man ansåg att genom en samlad kraft kunde man bättre än förut anta de utmaningar som ställs på scoutrörelsen idag.

B-P's sista hälsning

Kära Scouter, - Om ni nån gång har sett pjäsen “Peter Pan” så kommer ni ihåg hur sjörövarkaptenen alltid gav sitt avskedstal eftersom han var rädd att när det var dags för honom att dö så kanske han inte skulle kunna framföra det. På samma sätt är det för mig, även om jag inte är på väg att dö just nu så kommer jag att göra det snart och jag vill därför ge er några avskeds ord.

Kom ihåg att det här är det sista ni kommer att höra ifrån mig så tänk noga igenom mina ord.

Jag har haft ett lyckligt liv och jag önskar att var och en av er också får ett lyckligt liv.

Jag tror att gud har gett oss en glädjefylld värld för vara lyckliga och njuta av livet. Lycka kommer inte från att vara rik, inte heller från att ha en framgångsrik karriär, inte heller genom självtillfredsställelse. Ett steg mot lycka är att se till att du är frisk och stark som pojke så att du kan vara till nytta och njuta av livet när du är vuxen.

Studier av naturen kommer att visa er vilka vackra och underbara saker som Gud skapat åt dig att glädjas åt. Var nöjd med det du har och gör det bästa av det. Se allting från den ljusa sidan istället för mörka.

Men den verkliga vägen till lycka är att dela med dig av lycka till andra människor. Försök att lämna denna värld lite bättre än du fann den, och när det är dags för dig att dö så kan du dö lycklig med känslan av att inte ha slösat bort din tid utan att ha gjort ditt bästa.

“Var redo” är ett sätt att leva lyckligt och dö lycklig – håll dig alltid till ditt Scout löfte – även efter att du slutat att vara pojke – och Gud kommer att hjälpa dig.

 

Din vän

Story of a scout

På scoutstigen ett halvt sekel

“Under en sommarkväll tändes ljusen från en lägerdeltagare till en annan. Planen var att alla skulle ha gått från lägerbålet tillsammans med ett ljus i handen. Men ingen ville gå”, beskriver hedersscouten Doris Stockmann den sista lägerbålskvällen under Finlands Scouters första stroläger Karelia år 1979.

Bakom fanns 9 år av digert arbete vars resultat var fusionen av Finlands Flickscout- och Pojkscoutförbund till en gemensam centralorganisation. Doris, Dodo bland scouterna, fungerade innan fusionen som Finlands Svenska Flickscoutförbunds ordförande och var med och förberedde fusionen.

“Det fanns en stark känsla av samhörighet. Då kände vi att vi äntligen hade lyckats.”

Dodo har i det civila fungerat som chef för Akademiska bokhandeln, och inom scoutingen bland annat som Finlands Scouters och flickscouternas världsförbund WAGGGs ordförande. Dodo blev intresserad av scoutingen 1946 genom storasystern till en av hennes klasskamrater. Under den dryga halvsekel långa scoutbanan finns många tuffa ledaruppdrag vid sidan om scoutresor inom Finland och utomlands. Dodo minns med speciell värme den egna patrullens seglingsäventyr i Helsingfors skärgård.

“Kårens segelbåt var usel att segla med, vilket gjorde den till en toppen skolningsbåt. Man märkte direkt om man gjort något fel. Vi hade med oss smörgåsar, som fick ätas först när vi kommit till Drumsö bro. På öarna övernattade vi på klipporna under bar himmel.”

Under 50 år har den tekniska utvecklingen och förändringar i samhället även påverkat scoutingen.  2000-talets vargungar lär sig att använda epost istället för trafikmärken. På lägren duschar man under rinnande vatten och kontakten med scoutvännerna hålls via Facebook. Grundvärderingarna och idealen har förblivit desamma. Enligt Dodo har scoutingen fortfarande mycket att ge.

“Inom scoutingen får var och en vara sig själv och alla respekteras för den man är. Dagens skolvärld är spretig och individcentrerad. Även familjerna är mindre i storlek och mer splittrade. Scouting kan erbjuda ett tryggt, långvarigt samfund, som räcker hela livet.”

Dodo anser att det som är speciellt viktigt inom scoutingen är den ledarskapsutbildning som erbjuds och det internationella.

“Det är en fin möjlighet att kunna träffa andra människor från andra delar av världen. Det är lättare att komma överens med anda, om man känner och godkänner de kulturella olikheterna”, påpekar Dodo.

“Mellan scouter uppstår direkt en gemenskap. Det är lätt att sitta ner och diskutera oberoende av var i världen man träffas.”